Fortsätt till huvudinnehåll

Socialdemokrater och moderater i samma båt

Lite i skymundan av den mögliga förskolan Östergården pågår diskussioner kring köpet av Carlslunds villaområde söder om stan. När kommunstyrelsen beslutade i förra veckan hade också kristdemokraterna och vänsterpartiet sällat sig till folkpartiets kritik. Mjölby behöver inte 40 nya villatomter. utöver dem som finns på Sörby och kv Ryttaren. Folkpartiets Carina Johansson lovar ett överklagande när det slutliga beslutet tas i kommunfullmäktige i januari.

Jag tror inte på Ehrenkronas förklaring att den kommunala köpeskillingen på sju miljoner kr behövs för att investera i ett biogasprojekt tillsammans med det kommunägda Mjölby Svartådalen Energi AB. Det finns nog andra hål att stoppa de pengarna i. Kolla bokslutet på 121.nu.

Så länge kommunfullmäktiges två största partier håller fast vid sitt ställningstagande går beslutet naturligtvis igenom. Socialdemokrater och moderater har mer gemensamt än vad folk tror när det gäller praktisk politik. Men ändå är moderaternas beslut förbryllande. Under de senaste dryga tio åren har moderata bönder kritiserat socialdemokraterna och Jörgen Oskarsson för att köpa på sig för mycket mark. Detta tycks vara glömt nu. Nu gäller det att komma till en partikamrats undsättning.

Har slagit lite i Correns textarkiv och hittat minst två artiklar från 2006 och 2007 där markägaren slår ut med armarna mot fotografen och framhåller vilken fantastisk miljö Carlslund erbjuder  hugade villaspekulanter. Något utöver det vanliga i en kommun av Mjölbys storlek. Resultatet av ansträngningar hittills, nio bebyggda tomter.

Mjölby kommun får snart byta slogan. "Kom till kommunen med fler villatomter än invånare".

Får till sist önska alla läsare en God jul. Det gäller alla, såväl i slott som i koja.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...