Fortsätt till huvudinnehåll

Blir biogasen någonsin verklighet?



Kommer det någonsin att säljas biogas från Hulterstad på denna mack?

Ibland sjösätter kommuner spektakulära projekt där man hoppas eller förutsätter att stats- eller EU-bidrag ska stå för investeringskostnaderna. Om projekten har miljöförtecken brukar lokala medier applådera och ge dem stor publicitet även om de fortfarande befinner sig på ritbordet. Ofta rinner de storstilade planerna ut i sanden och glöms bort av såväl beslutande politiker som tidningar.

För några år sedan fick ett biogasprojekt mellan Mjölby Energi AB och två stora mjölkproducerande gårdar söder om stan omfattande publicitet. Koblajorna från Hulterstad och Bleckenstad ska omvandlas till biogas och säljas i macken på Viringeområdet. Var det tänkt och optimismen var stor.

Jag skrev om planerna i juni i år och undrade vad som hänt. Östgöta Gårdsgas vd Jonny Cammerfjord svarade så här:

”Som det ser ut just nu väntar vi på att Länsstyrelsen ska få klartecken från Jordbruksverket som väntar klartecken från EU-kommissionen. Under februari fick vi vetskapen om att frågan angående utökat investeringsstöd (för att få fart på biogasproduktionen) var skickat till EU-kommissionen och besked kunde väntas under juni. Nu är det juni och vi bevakar och väntar dag för dag…
I annat fall är det just nu så att det planeras att byggas en större rötkammare på Hulterstad gård, dit även Bleckenstad gård har möjlighet att leverera sin gödsel för rötning. Detta bland annat för att det skulle bli kostnadseffektivt nog för att kunna förse anläggningen med hygieniseringsutrustning. Det finns även fler intressenter som är intresserade av att leverera substrat (underlag) till anläggningen, så vi ser inget hinder på den fronten.”

Ett halvår har förflutit. Jag mejlar Jonny igen och får följande svar:

"Jo då det finns liv både i biogasprojektet och andra uppdrag . Vi arbetar nu med att jurister och finansieringslösningar… det är ett eget kapitel ;)

Kan inte se några direkta ”showstoper” nu… men jag vågar inte ropa hej innan spaden är i backen .”

Inte särskilt klargörande. Gör ett försök med MSE:s styrelseordförande Cecilia Vilhelmsson, tillika tillträdande ordförande i kommunstyrelsen. Hennes svar lyder så här:

”Jodå projektet fortsätter. Johnny arbetar vidare med övriga intressenter och jag hoppas de kommer igång under våren.”

En sorts försiktigoptimism även hos henne men det blev jag inte heller klokare av och undanröjer inte min skepsis. När jag googlade på ”biogas Mjölby” hamnade jag på Energinyheter som publicerade ett pressmeddelande från Goodtech Environment på Åland som meddelade att bolaget inom kort skulle skriva avtal i Mjölby om leverans av fullständig utrustning. Ordern är värd 33,3 miljoner kr och produktionsstart anges till hösten 2012. Det senare datumet är överspelat idag. Frågan är om Goodtech var för tidigt ute.

Blir biogasproduktionen någonsin en realitet i Mjölby? Jag tvivlar. Fler handfasta uppgifter behövs för att övertyga mig.


Kommentarer

  1. Jonny Cammerfjord har förtydligat beställningen från det åländska företageet Goodtech:

    Den uppgifter gäller för Mjölkulla reningsverk och den rågasproduktion som ska ske där.

    Den rågasen som vi senare vill uppgradera till fordonsgas/biogas… Ordvalet biogas blir lite otydligt ibland.

    Mvh

    /Jonny Cammerfjord

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.