Fortsätt till huvudinnehåll

Brinnande bock och stor pudel



Min f d arbetskamrat Fredrik Virtanen skriver på Aftonbladets ledarsida om den numera världsberömda bocken i Gävle. Bocken är en tillgång för både kommersiella och kommunala krafter och har en egen hemsida som Fredrik citerar. Ingen är särskilt ledsen över branden, synd bara att den inträffade för tidigt i år. Den brinnande bocken har satt Gävle på kartan.

Vi tillbringade en julhelg i Gävle för tio år sedan när vår dotter bodde där. Detta år fick stans föreningar hjälpa till med vakthållning i en för ändamålet byggd stuga. Men det hjälpte inte, bocken brann ändå. Min blivande måg berättade att vakterna hade somnat efter att ha tittat för djupt i glöggflaskan, eller vad det nu var de drack, och vaknade först när lågorna flammade meterhöga.

Men Fredrik poängterar att Gävle och dess styrande har större problem än så. Samma morgon som bocken brann publicerade arbetsförmedlingen senaste arbetslöshetsstatistiken.12 procent av Gävles invånare är arbetslösa, vilket är långt över rikets genomsnitt på 8 procent. Något att fundera på över julskinkan.

Sitter och funderar över om något liknande kan sätta Mjölby på kartan och av någon anledning landar jag i Viringerondellen och dess jättepotatis.  Men stopp nu. Inte ska jag sitta här och uppvigla till brottslighet. Absolut. Inte.

Förstår inte hur jag tänkte där.

När jag ändå är inne på ämnet är det nog en och annan i Mjölby som kan tänka sig att utplåna Östergården från jordens yta. I lördagens Corren (insändarsidan) gör utbildningschefen Lotta Gylling och kommunchefen Dag Segrell en pudel av en storlek som jag aldrig sett två chefstjänstemän göra tidigare. Östergården ska renoveras en tredje gång och föräldrarna ska kompenseras ekonomiskt. Barn och personal från ”gamla” Östergården ska inte behöva placeras där igen. (Vilka vill dit överhuvudtaget?).

Varför lär sig Mjölby kommun aldrig? För tio år sedan var det samma mögelproblem med en barack som var placerad utanför Lagmansskolans entré. Efter långa diskussioner, många föräldraprotester och tidningsartiklar revs mögelbaracken och klassen flyttade in i skolhuset.

 Här är den. Ifall ni till äventyrs missat den .


Fast det kan ju inte Gylling, Segrell eller fastighetschefen Per Hellman lastas för. De var inte anställda i Mjölby kommun då. Men kanske någon politiker minns? 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.