Fortsätt till huvudinnehåll

Jag bävar



Det blåser nordlig motvind för ishockeyn. NHL ligger för fäfot, KHL engagerar inga svenskar och en medelmåttig elitserie tappar publik.

På det lokala planet är det inte skojigare. LHC ligger i tabellens mittfält och är knappast någon guldkandidat. Mjölby Hockey sladdar i tabellen i div I E och i Norrköping gör Vita Hästen ett nytt misslyckat försök att avancera ett pinnhål i seriesystemet. (Be mig inte redogöra för hockeyns seriesystem).

Och så har vi flaggskeppet Tre Kronor, det stolta landslag som för många år gjorde hockeyn folkkärt via TV-rutan. Torsdagens utklassningsförlust i Channel One Cup mot Ryssland (1-5) var den sjunde raka förlusten i de där turneringarna som ingen kan namnen på. Sjunde raka och Pär Mårts blir allt glåmigare bakom glasögonen.

Devalveringen av Tre Kronor visar sig också i valet av TV-kanal. TV 10 är ingen kanal som förknippas med stora idrottsevenemang och jag vet inte hur många som har tillgång till den. Fortsättning följer mot Finland i eftermiddag. Jag bävar.

Idrottsliga konjunkturer går upp och ner och jag hoppas att Tre Kronor skärper sig inför hemma-VM om några månader. Annars får slipsnissarna på förbundet uppsöka arbetsförmedlingen.
Tur att jag har spansk ligafotboll i Canal C More och Viasat Golf att tillgå denna helg.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...
En kommentar
Läs mer

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...
Skicka en kommentar
Läs mer