Fortsätt till huvudinnehåll

Ett stryktåligt kommunalråd



Vilken fight det blivit om ledarskapet i Kinda kommun. Alla trodde att den gamle mästaren Anders Ljung var utslagen men han reste sig på åtta, släpade sig ut i centrum av ringen och slog tillbaka. Ett medlemsmöte i helgen slutade med seger 14-13 (vilket Corren av någon outgrundlig anledning får till oavgjort) över Pia Tingvall. Men nomineringskommittén förordar fortfarande Pia Tingvall. Kommitténs ordförande Göran Olsson säger att söndagsmötet var en kraftmätning mellan partiets gamla och de yngre.

27 mötesdeltagare säger väl något om intresset för kommunpolitik. Nog måste väl Kindacentern ha många fler medlemmar.

Medlemsmötet var bara rådgivande och nu ligger bollen hos centerns fullmäktigegrupp, tolv personer stor. Vad händer om den omröstningen också slutar oavgjord? Någon tredje kompromisskandidat finns inte och om Anders Ljung klamrar sig kvar riskerar alliansen att spricka säger Göran Olsson. Den senare kunde gott varit lite självkritisk också för uppenbarligen har hans kommitté haft dålig koll på åsikterna i partiet.
Vilken överraskande vändning det blivit av den här affären. Tidigt i höstas fick Ljung svidande kritik i en konsultrapport att Kinda är tjänstemannastyrt och man väntade på hans avgång. Man får beundra hans stryktålighet. Uppgörelsen i Kinda är det mest spännande som finns att läsa i Correns B-del denna höst. Kindas kommunpolitik är snart lika underhållande som Ödeshögs.

Strider inför öppen ridå är ovanliga i länet. Jag minns valet i Boxholm 2002 där Johan Birath(S) fick flest personkryss i valet och gjorde anspråk på posten som kommunstyrelsens ordförande. Valberedningens kandidat var Per-Arne Larsson. Frågan avgjordes på ett ovanligt välbesökt medlemsmöte i Folkets Hus där Per-Arne vann klart. Johan var populärast ute på byn medan Per-Arne hade en starkare förankring i partileden. Sedan dess har de samarbetat i kommunstyrelsen med Johan som vice ordförande.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom