Fortsätt till huvudinnehåll

Ett stryktåligt kommunalråd



Vilken fight det blivit om ledarskapet i Kinda kommun. Alla trodde att den gamle mästaren Anders Ljung var utslagen men han reste sig på åtta, släpade sig ut i centrum av ringen och slog tillbaka. Ett medlemsmöte i helgen slutade med seger 14-13 (vilket Corren av någon outgrundlig anledning får till oavgjort) över Pia Tingvall. Men nomineringskommittén förordar fortfarande Pia Tingvall. Kommitténs ordförande Göran Olsson säger att söndagsmötet var en kraftmätning mellan partiets gamla och de yngre.

27 mötesdeltagare säger väl något om intresset för kommunpolitik. Nog måste väl Kindacentern ha många fler medlemmar.

Medlemsmötet var bara rådgivande och nu ligger bollen hos centerns fullmäktigegrupp, tolv personer stor. Vad händer om den omröstningen också slutar oavgjord? Någon tredje kompromisskandidat finns inte och om Anders Ljung klamrar sig kvar riskerar alliansen att spricka säger Göran Olsson. Den senare kunde gott varit lite självkritisk också för uppenbarligen har hans kommitté haft dålig koll på åsikterna i partiet.
Vilken överraskande vändning det blivit av den här affären. Tidigt i höstas fick Ljung svidande kritik i en konsultrapport att Kinda är tjänstemannastyrt och man väntade på hans avgång. Man får beundra hans stryktålighet. Uppgörelsen i Kinda är det mest spännande som finns att läsa i Correns B-del denna höst. Kindas kommunpolitik är snart lika underhållande som Ödeshögs.

Strider inför öppen ridå är ovanliga i länet. Jag minns valet i Boxholm 2002 där Johan Birath(S) fick flest personkryss i valet och gjorde anspråk på posten som kommunstyrelsens ordförande. Valberedningens kandidat var Per-Arne Larsson. Frågan avgjordes på ett ovanligt välbesökt medlemsmöte i Folkets Hus där Per-Arne vann klart. Johan var populärast ute på byn medan Per-Arne hade en starkare förankring i partileden. Sedan dess har de samarbetat i kommunstyrelsen med Johan som vice ordförande.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.