Fortsätt till huvudinnehåll

Ett stryktåligt kommunalråd



Vilken fight det blivit om ledarskapet i Kinda kommun. Alla trodde att den gamle mästaren Anders Ljung var utslagen men han reste sig på åtta, släpade sig ut i centrum av ringen och slog tillbaka. Ett medlemsmöte i helgen slutade med seger 14-13 (vilket Corren av någon outgrundlig anledning får till oavgjort) över Pia Tingvall. Men nomineringskommittén förordar fortfarande Pia Tingvall. Kommitténs ordförande Göran Olsson säger att söndagsmötet var en kraftmätning mellan partiets gamla och de yngre.

27 mötesdeltagare säger väl något om intresset för kommunpolitik. Nog måste väl Kindacentern ha många fler medlemmar.

Medlemsmötet var bara rådgivande och nu ligger bollen hos centerns fullmäktigegrupp, tolv personer stor. Vad händer om den omröstningen också slutar oavgjord? Någon tredje kompromisskandidat finns inte och om Anders Ljung klamrar sig kvar riskerar alliansen att spricka säger Göran Olsson. Den senare kunde gott varit lite självkritisk också för uppenbarligen har hans kommitté haft dålig koll på åsikterna i partiet.
Vilken överraskande vändning det blivit av den här affären. Tidigt i höstas fick Ljung svidande kritik i en konsultrapport att Kinda är tjänstemannastyrt och man väntade på hans avgång. Man får beundra hans stryktålighet. Uppgörelsen i Kinda är det mest spännande som finns att läsa i Correns B-del denna höst. Kindas kommunpolitik är snart lika underhållande som Ödeshögs.

Strider inför öppen ridå är ovanliga i länet. Jag minns valet i Boxholm 2002 där Johan Birath(S) fick flest personkryss i valet och gjorde anspråk på posten som kommunstyrelsens ordförande. Valberedningens kandidat var Per-Arne Larsson. Frågan avgjordes på ett ovanligt välbesökt medlemsmöte i Folkets Hus där Per-Arne vann klart. Johan var populärast ute på byn medan Per-Arne hade en starkare förankring i partileden. Sedan dess har de samarbetat i kommunstyrelsen med Johan som vice ordförande.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...