Fortsätt till huvudinnehåll

Antiklimax på Nunnestigen





Visst var det en antiklimax när ägaren av gula huset på Nunnestigen i Skänninge meddelade att han drar tillbaka överklagandet till länsstyrelsen och målar om huset i en enhetlig ljus nyans som är godkänd av byggnadsnämnden.

Ni minns uppståndelsen i våras. Folk i allmänhet rasade över nämndens maktfullkomlighet och förmynderi. Låt Bernth Uno måla huset i vilken kulör han vill, löd budskapet. Inte blev det bättre när byggnadsnämndens ordförande Anders Steen lade mer ved på brasan med sitt uttalande om svenska och osvenska färger. Det finns tydligen en uppdämd ilska över allt vad klåfingrig byråkrati heter.

Bernth Unos beslut i dag är svårbegripligt. Vi medverkade i radioprogrammet Fredagsfrallan i våras och då var han inställd på att löpa linan ut med sitt överklagande. Han har inte förklarat sig i medierna.

Anders Steen sa till Svenska Dagbladet igår att hela mediecirkusen fick för stora proportioner. Ja, det brukar heta så från politiker och myndighetspersoner när saker och ting tar en för dem olycklig vändning.

Undrar vad som krävs för att Skänninge ska få lika mycket publicitet igen? Att Ture Lång viker sig i knäna och krossar en Mercedes-SUV på torget?

Efter fyrtio år i tidningsbranschen gör jag följande reflektion. När jag var ung reporter på 70-talet refererade jag möten möten där politiker och tjänstemän mötte allmänheten. Det var många ilskna ögonkast, huvudskakningar och liknande som visade vad åhörarna tyckte om budskapet men ingen greppade miken och sa vad han tyckte. Efteråt blev jag omringad av människor som hade kritiska synpunkter men som inte ville bli citerade med namn i tidningen.

Idag är det annorlunda. Möten hinner knappt börja innan de kritiska tar över och debatterar med stort självförtroende. Den auktoritetstro och rädsla för myndigheter som fanns för några decennier sedan är som bortblåst och det är en glädjande utveckling.
                      *  
             
Hockeysäsongen har knappt börjat och LHC har gjort bort sig genom att kräva slavkontrakt av fotografer. Såväl frilansfotografer som anställda tidningsfotografer har slagit tillbaka med kraft. LHC har backat och kallat det färdigskrivna kontraktet för diskussionsunderlag. Luktar efterhandskonstruktion.

LHC är i egna ögon en organisation med hög svansföring och kompetens i allehanda professioner. Men i grenen fotografi och upphovsrätt har cluben gjort en präktig balja i egen kasse.

Men jag gläds över två poäng i premiären mot Djurgården.


Sedan jag lade ut texten har det hänt saker. Corren uppger att fastighetens ena ägare Tanja Uno dementerar kommunens uppgifter och säger att överklagande ligger kvar. Hon säger att om länsstyrelsens beslut går dem emot ska de använda den ljusa färg som de visat för tjänstemannen. Dokusåpan har nu övergått i en fars och det är tydligt vem som är skyldig till detta.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Galleria Kvarnen finns i periferin"

Vallastaden, Svartå strand och Kungsvalla

"Riv och bygg nytt"