Bild: Jarl Asklund Detta är den tid på året när hästskiten fryser, lucior ska utses och röstsedlar ska lämnas in. Nu ska jag berätta om mitt osminkade förhållande till lucia. Jag hade inte ägnat luciatraditionen så många tankar innan jag hamnade som lokalredaktör i Boxholm i början av 1980-talet. Där var det tradition att Correns representant på orten skulle ingå i luciakommittén som för övrigt bestod av medlemmar i Boxholms IF. Det var förhållandevis stort intresse för omröstningen och moroten för flickornas del var en resa till Boxholms vänort Quickborn utanför Hamburg. Jag var väl inte så förtjust men insåg att som ny på orten var det nyttigt att knyta kontakter. Det är genom ett stort kontaktnät man får reda på nyheter. I kommittén fanns ett talesätt: den kandidat vinner som är medlem i en frikyrkoförsamling eller har störst släkt. Det visade sig stämma. Man berättade också med stor förtjusning den gamla historien om den flicka vars fästman tog med sig e