Fortsätt till huvudinnehåll

"En del av Mjölbys själ"




Tavlan är målad med utsikt från Skänningevägen. Om man tittar noga ser man fabrikens karakteristiska taksilhuett i bakgrunden. Det taket ser likadant ut idag. Målningen är från 1951.

Hör ni till dem som imponeras av de två stora målningarna i Mjölby stadshus hörsal (fullmäktiges sammanträdeslokal)? Hur dessa målningar hamnade där är en historia med poänger. Jag spelade en liten roll i sammanhanget.

Hösten 2003 intervjuade jag Hanne Hoffmann inför hennes vernissage på Galleri Kraftverk. Hannes namn var välkänt för äldre Mjölbybor. Pappan Svend Hoffman startade Kyl-Automatik mitt under brinnande krig 1942. Kyl-Automatik blev så småningom Danfoss och kom att verka i Mjölby under många år. Just i den här vevan var Danfoss på väg att lägga ner produktionen och flytta försäljningskontor och lager till Industrigatan i Linköping. När vi var klara sa Hanne till mig att på företaget fanns en monumental målning av Svartåliden sedd från Skänningevägen som var utförd av hennes morbror Torvald Pedersen. ”Tipsa kommunledningen om det. Den målningen hör hemma i Mjölby och inte i Linköping”.

Jag nämnde målningen i förbigående för kommunalrådet Jörgen Oskarsson i samband med vår regelbundna genomgång av kommunstyrelsens ärenden. Jörgen nickade förstrött men gjorde en minnesanteckning.

Månaderna gick och en dag ringde Jörgen och sa: ”Minns du den där målningen du tipsade om på Danfoss? Nu är donationen i hamn och den ska placeras i fullmäktigesalen tillsammans med en annan stor målning”. Jag blev glatt överraskad för jag hade nästan glömt bort historien.

Till saken hör att Jörgen framförde ett offentligt tack till mig från talarstolen och jag blev uppriktigt sagt lite generad. Vi murvlar är mer vana vid kritik än berömmande ord.

Så här ser samma vy idag. Bilden tagen från parkeringsplatsen på Skänningevägen.
 Hanne Hoffmann var en angenäm bekantskap. Hon var glad, intensiv och fulladdad med historier. Med hjälp av penna och ett anteckningsblock skissade hon hur Mjölby centrum såg ut för ett halvt sekel sedan.  Hon for i unga år till USA och började arbeta som inredningsarkitekt och konstnär i Denver lockad av tempot, livsstilen och möjligheterna till skidåkning i Klippiga bergen.

”Jag skulle kunna fylla ett helt uppslag i Corren med historier om alla excentriska oljemiljardärer jag jobbat åt ” sa hon.

Våren 2005 fanns tavlorna på plats i Stadshuset. Verkets upphovsman Torvald Pedersen (1898-1983) var svåger till dåvarande Kyl-Automatiks ägare och grundare Svend Hoffman. Hoffmann beställde målningarna 1951

Den ena föreställer Norrgårds kvarn vid ån där den allra första fabriken byggdes mitt under brinnande krig 1942. På den andra har konstnären stått på Skänningevägen och målat med utsikt över Svartån och i bakgrunden ser man fabriken på Industrigatan.
Torvald Pedersen var också bildhuggare. Han har gjort altartavlan i Högby kyrka och ett krucifix i Ulrika kyrka. Familjen Hoffmann var inte bara industrientreprenörer utan hade också en välgörande inverkan på stans kulturliv.

Troels Hoffmann berättade att Torvald Pedersen var ett etablerat namn i Danmark och hade utställningar tillsammans med Isaac Grünewald och Carl Isacsson i Köpenhamn. Jörgen Oskarsson introducerade konstverken innan aprilsammanträdet i kommunfullmäktige och framförde kommunens tack till Danfoss och familjen Hoffmann.

”Tavlorna är inte bara en del av Mjölbys industrihistoria utan också en del av Mjölbys själ”, sa Jörgen Oskarsson.

Tavlan föreställer Norrgårds kvarn och kan också ses på Stadshuset.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.