Fortsätt till huvudinnehåll

Ingen sjöman pinkar i lovart






Ingenting får kommunpolitiker att omgående lätta på lädret som en vitmålad ångbåt. Bygdens kelgris, Boxholm II, är i akut behov av en ny ångpanna och från styrbord och babord ilar Boxholm, Tranås och Ydre till undsättning med en ännu okänd summa pengar.

Kostnaden, ja. Boxholms kommunstyrelse fattade i förra veckan beslutet att stödja projektet utan att ange några siffror. Ingen vet var slutnotan för renoveringen hamnar, men Tomas Bergman på Bergmans Mekaniska i Motala tippar 600 000 kr i dagens Corren. Det skulle innebära ett sexsiffrigt belopp för Boxholm och det är ingen liten peng. Hur mycket rederiet och Ångbåtens vänner orkar med är oklart.

Den lagkunnige skulle kunna ifrågasätta lagligheten i ett sådant beslut. Det måste strida mot den kommunala likställighetsprincipen som säger att ingen privatperson, förening eller organisation får gynnas framför någon annan.

Men risken för ett överklagande till Förvaltningsrätten är minimalt. Boxholm II är en flytande institution i bygden och saknar ovänner. Om man drar en femmilsradie med utgångspunkt från Boxholm finns väl ingen vuxen person som inte gjort en tur med Tvåan på Sommen och käkat rostbiff med potatissallad i Bendriks park.

Fartyget har varit motiv på kommunens turistbroschyrer i 40 år och kommunstyrelsens vice ordförande Johan Birath medverkar regelbundet med kåserier på sommarkvällarna. Det var en syssla han övertog från min företrädare som lokalredaktör i Boxholm, Irving Lindholm. Förra kommunalrådet Per-Arne Larsson har åtminstone tidigare varit ordförande i Rederiaktiebolaget Boxholm II.

Jag och mina kolleger på Correns Mjölbyredaktion har skrivit fler artiklar i turistbilagorna än vi orkat räkna. Än var det skeppare Hectors väderbitna nuna som blickade ner från kommandobryggan och än var det maskinisten Sjöberg som bjöd ner oss till sitt bullrande, varma lilla ”paradis” under durken.

Undertecknad är också aktieägare i bolaget och aktiebrev nr 2731 hänger ovanför skrivbordet. En ljuvlig julikväll 2002 föll fotografen Göran Billeson och jag för trycket (vitsigt va) och betalade varsin tvåhundring. Fast jag har aldrig blivit kallad till bolagsstämman.

Till sommaren 2016 stävar Tvåan åter på Sommens klara vatten. Ingen sjöman utmanar ödet och pinkar i lovart.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Går det vägen denna gång också?

"Väderstads tränare har aldrig sett damfotboll"