Fortsätt till huvudinnehåll

"Kåtare än någonsin"



Sveriges mäktigaste man är statsminister Stefan Löfvén. Den hundrade mäktigaste är Johan Rockström, miljöprofessor. Så fick vi det sagt. Det är tidningen Fokus som i vanlig ordning rankar politiker, näringslivsföreträdare och andra offentliga personer ur ett maktperspektiv.

Rubriken är ”Unga och maktkåtare än någonsin. 80-talisterna tar nämligen plats på listan.” En ung kådis ser ut som en bankman från 60-talet och vinner definitivt inget humorpris. Tur att KD inte är större.

Anders Borg, Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund är borta från listan. Ett bevis på att världen är föränderlig. Reinfeldts parti har ju gått från öppna hjärtan till stängda dörrar på ett år. Hänger ni med i svängarna?

Jag söker av listan ur mitt inskränkta östgötska perspektiv och hittar bara en; Lena Micko, ordförande i SKL, på en 49:e plats. Vet inte om Fredrik Lundberg på trettonde plats kan kallas östgöte numera men visst hörs hans Norrköpingsdiftonger ibland.  Paul Lindvall och Stjerna saknas också och det förvånar mig eftersom jag alltid trott att Linköping är världens medelpunkt. Björn Eriksson är borta trots hans nyvunna position som ordförande i Riksidrottsförbundet.

Lika illa är det i medievärlden. Ingen Kustvik, Lindberg eller Nilsson. Nej, bara Wolodarski på DN, Karin Pettersson på Aftonbladet och den politiska chefredaktören Alice på GP med det svårstavade efternamnet.

Jag saknar som vanligt Jan Holmbom, Uffe Holmertz, Torbjörn Gustafsson och Rolf Båvius. Fast godsägarn på Korsbäck och Jarlen på Country Cluben träffar jag på i Isterbandsakademin. När nu det blir av.

Såna här listor är riktigt kul. Det är som när jag och mina kompisar träffas över en grogg för att diskutera vem som är landets bästa mittfältare eller målvakt.  Fast det sker alltför sällan numera.

Med detta inlägg tackar jag för mig på några timmar. En solglittrande helg står för dörren efter en lång och ansträngande arbetsvecka.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.