Fortsätt till huvudinnehåll

Bostadsrättsägare i guldsits



Bor du i en måttligt belånad bostadsrättslägenhet som hör hemma i en förening med ordnad ekonomi? Grattis. Du sitter i en guldsits.

”Priserna har enligt Fastighetsbyrån ökat med i snitt 50 procent de senaste fem åren, säger Linn Matic, samhällspolitisk chef på HSB Riksförbund.

Den här utvecklingen har pågått i många år i storstäderna men det nya är att prisökningen också förekommer på orter med pendlingsavstånd från de större städerna. (Läs Mjölby i förhållande till Linköping). HSB bygger i städer där man inte byggt på decennier. Senast HSB byggde i Mjölby var radhusbyggen i Mantorp i början av 1990-talet men nu är ett åttavåningars punkthus på gång i det omdiskuterade Svartå Strand.

I november 2014 bloggade jag om ämnet förra gången och refererade till en undersökning som SBAB gjort om bostadsrätter i Östergötland.

Bostadsrätterna i är särklass dyrast i Linköpings kommun med Norrköping som god tvåa. Den procentuella ökningen har dock varit störst i Mjölby då priserna sedan 2005 ökat med hela 290 procent, tvåa är Motala med 223 procent, trea Norrköping med 216 procent och Linköping sist med ”endast” 178 procents ökning. Det betyder alltså att skillnaden i procentuella termer minskat under 10-årsperioden. Men i kronor räknat är de självfallet större då en bostadsrätt i Linköping kostar cirka 18 000 kr mer per kvadratmeter än i Motala/Mjölby, för 10 år sedan var skillnaden endast drygt 6 000 kr.”

De raderna måste låta som ljuv musik i öronen på en normalinkomsttagare och klingar nog bra för fastighetsmäklarna också.


Hög efterfrågan, låga räntor och bostadsbrist är de främsta skälen till den uppåtgående prisspiralen. Jag har under min ”bostadskarriär” provat på alla boendeformer: hyresrätt, bostadsrätt och ägarskap av villor eller radhus. När vi flyttade från radhus på S:t Persgatan till parhus på Gräsvägen 1989 var räntan 13-14 procent. Sen kom den underbara natten 1991 när partierna kom överens om att reducera ränteavdragen till 30 procent. Om räntan varit oförändrad sedan dess hade naturligtvis bostadsmarknaden sett annorlunda ut.

Att köpa en nyproducerad lägenhet kan vara en bra investering. En förklaring är att 30 procent av lägenheterna måste säljas till ett fast pris före produktionsstarten.

”Från säljstart till inflyttning kan det gå två år och det är svårt att förutse den prisökning som har varit. Lägenheterna har varit värda betydligt mer redan vid inflyttning, säger Maria Stillman på HSB Riksförbund till tidningen Hemma i HSB.”

Om det omdömet också gäller mindre städer som Mjölby eller Motala låter jag vara osagt. Det är troligen så att Stillman har ett storstadsperspektiv för ögonen.

Finns det då nackdelar med den här utvecklingen? Ja, självklart. Den främsta är att ungdomar som saknar pengar och kontakter får ännu svårare att ta sig in på bostadsmarknaden.

Och där stora pengar är i omlopp förekommer avarter. Lägenheterna riskerar att förvandlas till investeringsobjekt eller handelsvaror. Har två objekt i min absoluta närhet som sålts, renoverats och stått tomma i över ett år. Med utgångsbud som överstiger miljonen för en trea på 81 kvadratmeter.

Det finns ytterligare ett skäl förutom värdestegringen att bo i bostadsrätt. I den förening jag tillhör (Oljekrukans BRF) har avgiften legat på samma nivå sedan 2001 (559 kr kvm/år). Hur många procent har det kommunala bostadsbolaget höjt hyran under samma period? Vidar Andersson på Corren skriver idag att en ägd bostad är den billigaste bostaden. Jag håller med honom.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.