Dags för två bollfester

Två stora idrottsevenemang står för dörren. Nordea Masters och fotbolls-EM. I den förra är världssexan Henrik Stenson fixstjärnan och en inteckning i bucklan är hett eftertraktad. Han var nära 2005 men föll i särspel mot Mark Hensby och den förlusten svider ännu.

Stenson är inte bara en långt slående golfspelare utan en tillmötesgående och humoristisk person och många vill ha ett ord med honom under inspelsdagarna. Bara inte allt ståhej kring hans person gör att han tappar fokus på tävlingen som börjar på torsdag. Golf är ett mentalt spel och att hålla skärpan under fyra tävlingsdagar kräver sin man. TV-sändningar på SVT gör att alla intresserade har en chans att se tävlingarna.

Under yngre år var besök på Masters nästan obligatoriskt i juli. Att se Nick Faldo och Jocke Haeggman vinna på Barsebäck var högklassiga idrottsupplevelser liksom Lee Westwood på Forsgården utanför Kungsbacka. I golfen har man möjlighet att komma stjärnorna riktigt nära vilket saknas i andra arenasporter. Men numera nöjer jag mig med TV-sändningarna. Att parkera på en potatisåker flera kilometer från entrén, köa till skitiga baja-major och äta ljumma hamburgare till ockerpris lockar inte längre.

Golfen har en stor del i mitt liv men ingenting smäller så högt som fotbollen. Pulsen stiger rätt mycket när lagen gör entré på den välansade grönytan inför förväntansfulla åskådare. Fotbolls-EM är en månadslång fest och medierna gör att sitt bästa för att höja temperaturen inför mästerskapet. Men anar jag inte viss återhållsamhet i spekulationerna om Sveriges chanser till en bra placering. Alltför stort ansvar läggs på Zlatans axlar och träningsmatchen mot Slovenien visar att laget har stora svårigheter att skapa målchanser när Zlatan är borta. Men det är kanske bara bra. Historiskt sett är Sverige bäst när laget får slå ur underläge. Öppningsmatchen mot Irland blir en nyckelmatch och måtte Zlatan vara hel och på spelhumör.

Nu något helt annat. När länsstyrelsen i Västra Götaland gav försvaret möjlighet att utöka från 1 000 skarpa skott till 69 000 vållade det protester kring hela sjön. Skjutningarna skadar fisket, äventyrar sjön som dricksvattentäkt och bullret stör på båda sidor om sjön. Correns ledarskribent Christian Dahlgren försvarar länsstyrelsens beslut i dagens tidning och det är väl en inställning som han är tämligen ensam om i de här trakterna. MVT som har samma ägare som Corren har motsatt inställning. Det är inte alltid storebror har rätt. Trodde på en storm i sociala medier idag men det är lugnt. Kanske är sanningen den att få människor läser ledarsidan i en morgontidning.

Jag har i färskt minne det protestmöte som hålls i Lysingsskolans sporthall i Ödeshög för fyra år sedan. Under alla mina år som reporter i dessa trakter har jag aldrig varit på ett större möte (400 personer) och alla var ense utom försvarets två representanter. En av dem, miljösamordnaren, Folke Borg, hade ett enda argument. ”Vi har alltid skjutit i Vättern och behöver göra det i framtiden också”. Om ledarskribenten varit med på detta möte hade han fått en inblick i hur opinionen ser ut i denna fråga men åsiktsjournalister lämnar sällan den egna stolen på redaktionen.