Fortsätt till huvudinnehåll

Här blir man spelsugen



Ettans utslag.

Askersunds GK är en av de intressantaste klubbarna inom rimligt bilavstånd. Sedan Dormys ägare tog över har bana och klubbhus genomgått en markant uppfräschning och den som inte blir spelsugen när han står på terrassen och ser första nio till höger och sista nio till vänster bör ställa undan klubborna för gott. I omgivningen döljer sig ett stycke svensk industrihistoria.

Banan är något så ovanligt som en sea-sidevariant i inlandet. Flera av hålen har direktkontakt med sjön Alsen. På första nio finns en dubbelgreen som tjänstgör åt två hål och vid femtonde hålet ligger ett allmänt bad. Till vänster om första hålets fairway finns ett antal röda strandvillor där ägarna förtöjer sina båtar tätt intill. Ett riktigt sommarparadis.

Från den stora terrassen kan du följa utslaget på ettan samt puttarna på nians och artonde green. Ingenting för dem med puttfrossa.

Klubben har en intressant historia. Åmmeberg har i över 100 år varit centrum för gruvbrytningen i Zinkgruvan med anrikningsverk och utskeppningshamn. Banan är byggd på avfallssanden från anrikningsverket.

Det var någon gång på 1980-talet (minns inte exakta året) som man började fundera över ett nytt användningsområde för området. Golfbana, javisst. Naturvårdsverket och Svenska Golfförbundet bidrog med pengar och särskilt en bankonsulent på förbundet, bosatt i Örebro, engagerade sig i projektet. Men inledningsvis fick man problem. Gräset ville inte etablera sig på vissa områden på grund av det ovanliga underlaget. Tidningen Svensk Golf beskrev banprojektet som ett intressant experiment som till slut blev lyckat. Golfbanebyggen är en gren för tålmodiga.


2010 inträffade en epokgörande förändring i golfklubben. Klubbens första pro Lars Johansson och hans assistent Mats Hedlund, som byggt upp fackkedjan Dormy, gick in som ägare. Johansson och Hedlund sköt till fem miljoner kr, övertog lånen, säkrade kapitalinsatserna och konverterade till spelrätter. Beslutet var till 20 procent affärsmässigt och 80 procent känslomässigt berättade de för Svensk Golf.

Det affärsmässiga låg i att de byggt fina semesterbostäder i klubbens absoluta närhet och marknadsvärdet på dessa skulle öka om också golfanläggningen fick ett kvalitetsmässigt lyft.

Att döma av banans skick och klubbhusets interiör har företagarduon lyckats.

Åmmeberg är en intressant ort och ett stycke svensk industrihistoria. Vi går tillbaka ända till 1857 när herrgården köptes av det belgiska gruvbolaget la Vieille Montagne. Det blev inledningen till zinkbrytning och förädling och intensiv byggenskap. Stora utfyllnadsarbeten utfördes och representativa byggnader i tegel och korsvirke uppfördes.

Åmmeberg fungerade som hamn till gruvan i Zinkgruven. Hit kom tåg lastade med zinkmalm med Åmmebergs järnväg. Innan malmen lastades på pråmar skedde förädling och anrikning. Sedan 1974 fraktar lastbilar malmen till Otterbäcken vid Vänern för vidare transport västerut. I Åmmeberg hade gruvdirektören och övriga chefer sina kontor. Gruvan har andra ägare idag.

Många intressanta gamla byggnader finns här. Badhuset fungerar som affär och barnhemmet inrymmer lägenheter. Till bruksmiljön hör också kägelbana, lokstall och ett elegant vattentorn placerat på en klippa i en kanal. Jag minns att jag funderade över vattentornet första gången jag spelade banan men glömde bort att fråga efter avslutad rond.

Fram till 1910 fanns också en katolsk kyrka. Kyrksilvret flyttades då till församlingen i Gävle. En romersk-katolsk begravningsplats är anlagd på en udde i sjön Åmmelången. Det är inte många golfbanor som har en så spännande, historisk omgivning.


Till sist avrundar jag med en rar liten historia. Sommaren 1995 gjorde jag och fotografen Björn Lindahl en artikelserie om sevärdheter i norra Vättern. Vi hyrde en Albin 25 i Motala och styrde ut på böljan den blå. Eftersom jag var skipper bestämde vi oss för ett strandhugg på Askersunds GK som är en av få seasidebanor i inlandet. Vi närmade oss en kvartett medelålders personer och frågade om vi fick ta en bild.

”Det går bra men vilken tidning kommer ni ifrån. Det är väl ingen socialisttidning?” svarade en dam med tydlig Öre-bro-dia-lekt.

”Nej då, Östgöta Correspondenten är en gedigen borgerlig tidning och Östergötlands största” svarade jag. ”Ja, då går det bra.”

Björn (icke golfare) skrattade gott men avstod från kommentarer. Och tur var väl det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Störst och bäst, minst och sämst

Hur är det ställt med parkeringarna i vår lilla stad? Jag kollar de centralt lokaliserade livsmedelsbutikerna. Vilken dag passar bättre för mina undersökningar än en onsdag före påsk? Detta är ingen undersökning av butikernas sortiment, bemötande eller pris utan möjligheten att parkera utan hjärtat i halsgropen. Vi börjar med den värsta nämligen Willys. En liten yta där man klämt in ett stort antal parkeringsplatser. Många skymda vinklar och vrår och stor risk för sammanstötningar som leder till plåtskador och uppslitande gräl. Den platsen undviker jag. Närbelägna takparkeringen över Gallerian fungerar bra sedan bilisterna börjat följa köranvisningarna. Stor och rymlig fast jag är försiktig när jag passerar hörnet vid frisersalongen. Skymd sikt åt höger. ICA på andra sidan ån har ingen stor parkering men är sällan full. Parkeringen sluttar ner från Kyrkogatan och därför har man överblick. Dessutom finns en parkering under själva affärslokalen. Lidl har inga stora ytor men det finns al

Trafikverket vill riva - Mjölby kommun nekar

Byggnämnden i Mjölby nekar Trafikverket att riva en omformarstation från 1930-talet och som togs ur bruk 2004. Det är andra gången som Byggnämnden nekar rivningslov. Omformarstationen ligger på Egebylundsvägen 3 mellan södra stambanan och linjen Mjölby-Hallsberg. Trafikverket anser att byggnaden är en fara för allmänheten och att det framgår i Trafikverkets regeringsuppdrag att byggnader som inte längre används ska avvecklas. Stadsbyggnadskontoret som berett ärendet för Byggnämnden har motsatt uppfattning . Vid den nyligen utförda byggnadsinventeringen klassades den som en byggnad med högt kulturhistoriskt värde enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Omformarstationen är värdefull ur järnvägsvägshistorisk synvinkel då den visar på elektrifieringen av det svenska järnvägsnätet och som banade väg för det moderna Sverige men även påbörjade slutet för ångloksepoken. Stadsbyggnadskontoret anser att stationen är en viktig identitetsmarkör för Mjölby som knutpunkt för järvängen. Det allmänna