Fortsätt till huvudinnehåll

Vem får torsk?





Måndag eftermiddag. Jag väntar otåligt på kvällens drabbning England-Island och bygger upp stämningen med att läsa Aftonbladet. Temat för Peter Wennmans artikel är att om England förlorar kan Roy Hodgson inte visa sig på Londons gator på ett bra tag och nya jobb som klubbtränare är uteslutet. Finns inte på kartan. Så långt ifrån den kritade sidlinjen som möjligt. De brittiska fotbollsfansen kan knappast kallas nyanserade och Wennman rabblar upp vilka brutala avslut det varit för företrädarna Kevin Keegan, Sven-Göran Eriksson (minns den falske schejken i News of the Word), Glenn Hoddle och Fabio Capello.

De här presskonferenserna under mellandagarna måste vara jobbiga för en kvällstidningsjournalist. Lasse Lagerbäck bjuder knappast på några kryddiga uttalanden från podiet. Men den uppfinningsrike Robert Laul har hittat en nygammal vinkel. Han kallar kvällens match för det fjärde torskkriget. Britterna fiskade torsk på isländskt vatten och islänningarna tog patrullbåtar till hjälp för att köra bort britterna. Läget var särskilt ansträngt 1958-61, 1972-73 och 1975-76.


Laul har läst på ordentligt och jag minns flimriga bilder i Aktuellt när patrullbåtarna försökte borda de brittiska trålarna. Enligt hans uppfattning vann islänningarna. Om de isländska spelarna minns detta tror jag inte för inte ens deras föräldrar var väl födda då.
För min del får Island gärna vinna det fjärde torskkriget också.
                                            *
Sambandet mellan storfinans och elitidrott är väl dokumenterat. Ni har förstås noterat hur väl Volvos kampanj för V 90 tajmats med Fotbolls-EM. TV-reklam och helsidesannonser med Zlatan vid ratten. Men resultatet måste ha gjort reklamfolket besvikna. Sedan förlusten mot Belgien har jag knappt läst en rad om Zlatan och reklamfilmerna har förblivit okommenterade. Några nyheter kring Zlatan lär vi inte få läsa förrän han beslutar om vilken klubb som blir hans sista.

Törs jag påstå att Hisingens stolthet redan fått torsk utan att jag får alla Kal o Ada över mig?

Nu har vi svaret. England fick torsk. De elaka tabloiderna begår lustmord på Hodgson. Citizen Kane hade fel sikte inställt. PL överskattat.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.