Verkligheten
överträffar dikten. Det är min första tanke när jag läser Håkan Laghers bok Helikoterpiloten – berättelsen om ett rån. Boken
har allt som en välskriven deckare innehåller: dramatik, stora pengar, ihärdigt
utredningsarbete och ett porträtt av en komplicerad person.
Det spektakulära rånet väckte stor uppmärksamhet
även utanför landets gränser. CNN, BBC World och CBS gjorde nyhetsinslag denna
septembermorgon 2009. Rånet skedde med polisen närvarande efter tio minuter men
de stod och tittade på utan att kunna göra någonting. De antog att byggnaden
var försåtminerad och personalen kunde befrias först tre timmar efter att
rånarna lämnat anläggningen.
Laghers
bok
koncentrerar sig på Alexander Eriksson, den framgångsrike TV-producenten och
helikopterpiloten som senare dömdes till åtta års fängelse. Var han den som
körde helikoptern denna morgon då 39 miljoner kr stals från G4 S värdedepå i Västberga?
Han lyckades få Riksåklagaren att öppna förundersökningen efter hovrättsdomen
sedan nya tidsuppgifter tillkommit angående helikopterns slutliga landning i Hägernäs
i Täby. Han satt isolerad på häktet i två år innan domen föll.
Helikopterpiloten
är
späckad med förhörsprotokoll, landningstider, uppgifter från avlyssnade
mobiltelefoner och namn och det är inte alltid lätt att hänga med i svängarna. Kärnfrågan
är varför denne framgångsrike bildproducent och erkänt skicklige pilot kom att
hamna i lag med svenska och serbiska kriminella.
Nåväl,
skrapar man på ytan finns frågetecken. Eriksson använde kokain och amfetamin,
han hade en stökig uppväxt på Ljusterö som dominerades av en handlingskraftig,
beslutsam och arbetsam fader. Det fanns inga problem som inte kunde åtgärdas
med hammare och skiftnyckel var faderns inställning till mellanmänskliga
problem.
Polisens insats kom att kritiseras av en
granskningsgrupp som Rikspolisstyrelsen tillsatte och värdedepåns säkerhetschef
Johan Petersson går ännu längre i sin kritik.
”Det
tog tjugo minuter för rånarna att ta sig in i huset och
polisen var på plats efter fem. Sedan hände ingenting från polisens sida. De
stod och tittade på när rånarna fyllde helikoptern på taket med penningsäckar”.
”Polisen verkade chockad och det hände inget. Inga
beslut fattades. Jag tycker att man måste fatta ett beslut i ett sådant läge,
hellre ett sämre beslut än inget alls. Jag satt där med huvudnyckeln och
passerkort. Det var bara att gå in i huset. Men som sagt, inga beslut och ingen
agerade”, sa Johan Petersson.
Pratet
om försåtsminering viftar Petersson undan. ”Det där är
rent trams.. Skulle rånarna gått ner i huset och minerat dörrar? Så mycket tid
hade de inte, Dessutom är det glasdörrar så jag skulle ha sett i
övervakningskamerorna om någon gjort detta”.
När spektakulära brott hamnar på löpsedlarna begär
den misstänkte ofta Leif Silbersky som försvarare. Inget undantag i detta fall.
Detta skulle visa sig vara ett misstag. Den kände advokaten var trött, somnade
under förhören och hade svårigheter att orientera sig i den omfattande
förundersökningens alla detaljer. Det gick så långt att förhörsledarna
uppmanade Eriksson att byta advokat. Inför hovrättsförhandlingarna företräddes
piloten av en annan advokat från samma firma för då var Silbersky upptagen på
annat håll.
Silberskys
aggressiva stil i tingsrätten var underhållande ansåg
den rutinerade TT-journalisten Eva Tures. Han avbröt åklagaren Leif Görts, föll
honom i talet och ibland satt parterna och skrek åt varandra. Silbersky var nog
inte så insatt i detaljerna men anser sig vara en skicklig retoriker av
brittiskt snitt.
Är Alexander Eriksson oskyldigt dömd? Efter att ha
läst boken och lyssnat på P 3 Dokumentär tror jag inte det. Han kanske inte var
med hela vägen och körde helikoptern men har i varje fall lämnat upplysningar
om dess handhavande och dess stationering i Norrtälje.
Dessutom fanns hans DNA
på två ställen inuti helikoptern och han saknade alibi för den aktuella natten.
Förklaringen kan vara att han genom sitt missbruk fått kontakt med kriminella personer
som dragit in honom i sitt nät och som han inte kunnat frigöra sig ifrån. Han
har tagit sitt straff på åtta år för att inte äventyra sin och familjens
säkerhet. Han antyder i samtalen med Håkan Lagher att det fanns en hotbild mot
familjen.
Alexander
Eriksson frigavs i januari 2015. Den sista tiden på
Norrtäljeanstalten planerade han för en programserie om kriminella människor.
Polisen har inte återfunnit en krona av rånbytet.
Gillar du krim med verklighetsbakgrund ska du
absolut lägga några timmar på boken. Mycket bättre än Emelie Schepps fantasier
om en seriemördare till åklagare i Norrköping, för att ta ett exempel.
Kommentarer
Skicka en kommentar