Fortsätt till huvudinnehåll

Verkligheten överträffar dikten




Verkligheten överträffar dikten. Det är min första tanke när jag läser Håkan Laghers bok Helikoterpiloten – berättelsen om ett rån. Boken har allt som en välskriven deckare innehåller: dramatik, stora pengar, ihärdigt utredningsarbete och ett porträtt av en komplicerad person.

Det spektakulära rånet väckte stor uppmärksamhet även utanför landets gränser. CNN, BBC World och CBS gjorde nyhetsinslag denna septembermorgon 2009. Rånet skedde med polisen närvarande efter tio minuter men de stod och tittade på utan att kunna göra någonting. De antog att byggnaden var försåtminerad och personalen kunde befrias först tre timmar efter att rånarna lämnat anläggningen.

Laghers bok koncentrerar sig på Alexander Eriksson, den framgångsrike TV-producenten och helikopterpiloten som senare dömdes till åtta års fängelse. Var han den som körde helikoptern denna morgon då 39 miljoner kr stals från G4 S värdedepå i Västberga? Han lyckades få Riksåklagaren att öppna förundersökningen efter hovrättsdomen sedan nya tidsuppgifter tillkommit angående helikopterns slutliga landning i Hägernäs i Täby. Han satt isolerad på häktet i två år innan domen föll.

Helikopterpiloten är späckad med förhörsprotokoll, landningstider, uppgifter från avlyssnade mobiltelefoner och namn och det är inte alltid lätt att hänga med i svängarna. Kärnfrågan är varför denne framgångsrike bildproducent och erkänt skicklige pilot kom att hamna i lag med svenska och serbiska kriminella.

Nåväl, skrapar man på ytan finns frågetecken. Eriksson använde kokain och amfetamin, han hade en stökig uppväxt på Ljusterö som dominerades av en handlingskraftig, beslutsam och arbetsam fader. Det fanns inga problem som inte kunde åtgärdas med hammare och skiftnyckel var faderns inställning till mellanmänskliga problem.
Polisens insats kom att kritiseras av en granskningsgrupp som Rikspolisstyrelsen tillsatte och värdedepåns säkerhetschef Johan Petersson går ännu längre i sin kritik.

”Det tog tjugo minuter för rånarna att ta sig in i huset och polisen var på plats efter fem. Sedan hände ingenting från polisens sida. De stod och tittade på när rånarna fyllde helikoptern på taket med penningsäckar”.

”Polisen verkade chockad och det hände inget. Inga beslut fattades. Jag tycker att man måste fatta ett beslut i ett sådant läge, hellre ett sämre beslut än inget alls. Jag satt där med huvudnyckeln och passerkort. Det var bara att gå in i huset. Men som sagt, inga beslut och ingen agerade”, sa Johan Petersson.

Pratet om försåtsminering viftar Petersson undan. ”Det där är rent trams.. Skulle rånarna gått ner i huset och minerat dörrar? Så mycket tid hade de inte, Dessutom är det glasdörrar så jag skulle ha sett i övervakningskamerorna om någon gjort detta”.

När spektakulära brott hamnar på löpsedlarna begär den misstänkte ofta Leif Silbersky som försvarare. Inget undantag i detta fall. Detta skulle visa sig vara ett misstag. Den kände advokaten var trött, somnade under förhören och hade svårigheter att orientera sig i den omfattande förundersökningens alla detaljer. Det gick så långt att förhörsledarna uppmanade Eriksson att byta advokat. Inför hovrättsförhandlingarna företräddes piloten av en annan advokat från samma firma för då var Silbersky upptagen på annat håll.

Silberskys aggressiva stil i tingsrätten var underhållande ansåg den rutinerade TT-journalisten Eva Tures. Han avbröt åklagaren Leif Görts, föll honom i talet och ibland satt parterna och skrek åt varandra. Silbersky var nog inte så insatt i detaljerna men anser sig vara en skicklig retoriker av brittiskt snitt.

Är Alexander Eriksson oskyldigt dömd? Efter att ha läst boken och lyssnat på P 3 Dokumentär tror jag inte det. Han kanske inte var med hela vägen och körde helikoptern men har i varje fall lämnat upplysningar om dess handhavande och dess stationering i Norrtälje.  
Dessutom fanns hans DNA på två ställen inuti helikoptern och han saknade alibi för den aktuella natten. Förklaringen kan vara att han genom sitt missbruk fått kontakt med kriminella personer som dragit in honom i sitt nät och som han inte kunnat frigöra sig ifrån. Han har tagit sitt straff på åtta år för att inte äventyra sin och familjens säkerhet. Han antyder i samtalen med Håkan Lagher att det fanns en hotbild mot familjen.

Alexander Eriksson frigavs i januari 2015. Den sista tiden på Norrtäljeanstalten planerade han för en programserie om kriminella människor. Polisen har inte återfunnit en krona av rånbytet.
Gillar du krim med verklighetsbakgrund ska du absolut lägga några timmar på boken. Mycket bättre än Emelie Schepps fantasier om en seriemördare till åklagare i Norrköping, för att ta ett exempel.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

"Galleria Kvarnen finns i periferin"

Vallastaden, Svartå strand och Kungsvalla

"Riv och bygg nytt"