Fortsätt till huvudinnehåll

Det skramlar tommare i kassakistan



I lördagens Corren ägnade chefredaktören Christer Kustvik ledarsidan åt att måla upp en optimistisk bild av tidningens framtid. Läsarna kramade om honom, berömde honom för tidningens innehåll och Christer lovade en tjockare tidning med fler texter och bilder från allehanda ämnesområden. Tillsammans ska vi göra Corren ännu starkare löd budskapet.

Jag erkänner att jag är lite kluven till den här texten. Mitt privatjag vill gärna tro på Christer för jag har många goa arbetskamrater kvar på bygget men mitt gamla yrkesjag intar en skeptisk hållning.

Finns det några skarpa fakta som stöder Kustviks optimism? Jag beställer hem Östgöta Medias årsredovisning för 2015 och får en smärre chock. Resultatet efter finansnetto är minus 97 miljoner kr på en omsättning av 593 miljoner kr. Var sjätte krona är en ren förlust. Fem år i följd har ÖM redovisat kraftiga förluster och den sammanlagda förlusten är hisnande 371 miljoner kr. Det förut så stora egna kapitalet eroderar för varje år. Kalla det kräftgång eller Ebberöds bank. Vad krävs för att vända trenden 2016?

Kan det fortsätta så här utan kraftiga besparingsåtgärder? Samtidigt med Kustviks text kom nyheten om att systerbolaget Norrbottens Media slår samman redaktionerna för Norrländska Socialdemokraten och Norrbottenskuriren. Det visar att koncernledningen inte drar sig för drastiska beslut.

NT har i alla år jag varit i branschen gjort sig känd som en vinstmaskin. Eftersom bolaget är stiftelseägt har det i motsats till Corren inte funnits några aktieägare att dela ut pengar till. NT har istället ägnat sig åt att köpa upp tidningar på andra håll i landet. 2008 köptes Corren in.


Östgöta Media består av NT, Corren, Västerviks Tidning, Motala Tidning, Folkbladet, gratistidningarna Extra Östergötland, Mera Västervik, Mera Norrköping, Mera Linköping samt Affärsliv. Com och två TV-kanaler. Bolaget är ett helägt dotterbolag till Norrköpings Tidningars Media AB org.nr 556741-2340. Det senare äger också tidningar på Gotland, Uppsala och Luleå.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.