Fortsätt till huvudinnehåll

Östgöten flyttar gärna men inte så långt




Paul Håkansson – Palle för kompisarna – blir ny kommunchef i Linköping från årsskiftet. Ingen högoddsare direkt för den gamle kaptenen har rört sig i länets högsta kretsar sedan tiden som landstingsråd och vd för Östgötatrafiken. Noterbart är att Paul gått från ledande politiker till ledande tjänsteman. Det är inte många som gjort den resan.

Paul är en del av ett tydligt mönster i Östergötland. En östgöte flyttar gärna men inte längre än att man kan kvista över till morsan på en halvtimme.  Paul är Norrköpingsgrabb, Lasse Stjernkvist i Norrköping är från Motala, Paul Lindvall i Linköping är uppvuxen i Mjölby och Kristina Edlund, kommunstyrelsens ordförande i Linköping, kommer från Åtvidaberg.

Klas Gustafsson, vice vd i Tekniska Verken, bor i Sya och har liksom Håkansson ett förflutet som yrkesofficer. Båda har varit ordförande i SSU:s Östgötadistrikt. En bakgrund i SSU har också Miko Månsson, ordförande i Östgötatrafiken och tidigare kommunalråd i Mjölby 2002-2006.

Cecilia Vilhelmsson i Mjölby har stannat på hemmaplan precis som Britt-Marie Johansson i Boxholm. Magnus Oscarson i Ödeshög är också väl förankrad i Östgötamyllan. Andreas Norlén – landet nästa justitieminister ? - är från Ödeshög, har bott i Motala och är numera bosatt i Norrköping.

Enda undantaget är Camilla Egberth i Motala som är skånska.

Vad ska man dra för slutsats av detta? Att ingen utomstående släpps fram till maktens köttgrytor i Östergötland? Ja kanske. Min slutsats är att länets båda största städer inte klarar sig utan begåvningstillskott från de mindre grannkommunerna. Jag tänker då på Stjerna i Norrköping och Edlund och Lindvall i Linköping. Ett annat valresultat 2018 kan kasta om hierarkin en smula men kretsen av ledande personer i politik och förvaltning är ungefär densamma oavsett partifärg. Visst är det en fördel om riddarna runt bordet talar landets vackraste dialekt?

Klart att ingen kan motstå sådana vyer.

Mångfald? Spara det ordet till högtidstalens retorik.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.