Fortsätt till huvudinnehåll

En nygammal favorit




Som hängiven deckarläsare har jag alltid förundrat mig över att jag inte hittat någon riktigt bra roman i idrottsmiljö. Norska deckardrottningen Anne Holt och hennes bror hjärtläkaren Even Holt har åtgärdat bristen med Sudden Death.

Huvudpersonerna i detta drama är:

Sara Zuckerman, norskjudisk kardiologprofessor, superintelligent, energisk och vacker. Noll koll på fotboll men sambo med Johannes Funkel, tysk tränare i PL-klubben FC Notting Hill.

Ola Farmen, kollega med Sara och ingående i Notting Hills medicinska stab. Sexbarnsfar med dålig ekonomi.

Najib Aysha, mystisk finansmogul med ägarintressen i så gott som alla branscher världen över. Ägare till Notting Hill. En man som inte tål att bli motsagd. Konstsamlare.

Aron Apter, f d Mossadagent med åtskilligt på sitt samvete under en lång karriär. Börjar känna sig bortglömd och åsidosatt på ålderns höst. Lever ensam och isolerad sedan hustrun lämnat honom.

David Lee Curry. Sprinttränare i klubben med ett förflutet som spelare i NFL. Något av en whistleblower.

Handlingen i korthet. Ola Farmen upptäcker av en slump att ovanligt många av klubbens spelare drabbas av plötslig hjärtdöd, misstänker doping och börjar undersöka dödsfallen, vilket inte uppskattas av klubbens ägare.

En intressant och läsvärd blandning av professionell fotboll, doping, medicinsk forskning, judisk identitet, statsterrorism, internationell politik och big business. Anne Holt och hennes medförfattare håller ihop alla trådarna och åstadkommer en slagkraftig och logisk avslutning. 

Det är några år sedan Anne Holt slog igenom som författare och hon har sannerligen inte legat av sig. Jag rekommenderar läsning av boken. Om du är intresserad av något av dessa ämnen lär du inte bli besviken. Anne Holt är en nygammal favorit. Det skulle inte förvåna mig om boken filmatiseras.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.