Fortsätt till huvudinnehåll

Mannen som gjorde vad som föll honom in



Malte Liewen Stierngranat (1871-1960). Smaka på namnet. Visst låter det som namnet på en oförvägen man som kastade sig in i omöjliga projekt men alltid landade på fötterna.

Anebys största kändis är aktuell igen drygt ett halvsekel efter sin död. Tre grafiska designers, Filip Hovensjö, Charlie Hedström och Olle Knutsson Hjertén från Göteborg, har placerat Malte på en husfasad i Aneby. Kanske blir det en lika stor turistattraktion som Stalpet.

”Vi kom fram till att vi ville sätta färg på mindre orter i Sverige och så gjorde vi en lista på potentiella ställen”, säger trion till Tranås-Posten.
I Aneby föll valet på Malte. Den här mannen skulle nog ha blivit porträtterad i en Hollywoodfilm om han var född 50 år senare.

En sammanfattning av hans minst sagt innehållsrika liv.

Han föddes på Nobynäs herrgård utanför Aneby.
Utan föräldrarnas vetskap reste han till USA 1898.

Där träffade han en förmögen kvinna som han senare övergav och blev stämd för brutet äktenskapslöfte. Det kostade honom fängelse och 50 000 dollar i böter.

Han köpte sig en ingenjörstitel och gifte sig med Marie Dahlman som kom från en förmögen familj.

Han arbetade som konservator och restaurerade utan utbildning verk av Rubens och Rembrandt.

Paret flyttade till Sverige 1911 och året senare var Malte värd för den amerikanska OS-truppen vid OS i Stockholm.

Med hjälp av hustruns pengar byggdes slottet Stjärneborg på mark intill släktgården.

Paret umgicks med den tidens kulturpersonligheter och kändisar som prins Eugen, arkitekten Torben Grut och skulptören Carl Eldh.

Malte Liewen satte en magnifik slutpunkt för sitt liv när han lät uppföra en pyramid intill slottet med Cheopspyramiden som förebild. Den blev hans och familjens gravplats.

Hembygdsforskaren Göran Engström har skrivit en biografi över den märklige mannen som knappast kände till begreppet jantelagen. Boken har den passande titeln ”Mannen som gjorde vad som föll honom in”.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.