Fortsätt till huvudinnehåll

Dags för en makeover


Bråvikens 27-hålare är en av länets bästa golfbanor. Den är bara 27 år gammal men redan mogen för en rejäl renovering. Klubben har anlitat den danske arkitekten Philip Sogard, mannen som skapade Himmerland New Course på Jylland. Hans inledande uppgift blir att skapa en Master Plan.

27 år är ingen ålder men en bana slits. Bunkrar nöts ner, greenområden behöver förbättras, träd växer sig stora och växtlighet försvinner.

Sogard går igenom banan förutsättningslöst och det är inte säkert att vissa hål behöver ändras överhuvudtaget. För att bli en bana som passar alla ska en referensgrupp tillsättas med representanter för alla slags medlemmar; långtslående och kortslående, elitspelare och vanliga hackers, gamla och unga. Nästa år ska Masterplanen redovisas för medlemmarna.

Byggstarten beror på ekonomin och förhoppningen är att klubben ska sälja angränsande mark till hugade exploatörer precis som avsikten var när banan startade i början av 1990-talet. Byggfolket tar sig an en niohålsslinga i taget.

Jag misstänker att grannklubbarnas Norrköpings och Söderköpings sammanslagning har påverkat beslutet. Klubben vill säkra den framtida konkurrenskraften.

Inte många minns att Bråviken hade en riktigt tuff start. Invigningen skedde under byggkraschen 1991 och efter en kort tid försattes klubben i konkurs och gräset växte halvmeterhögt på fairway. En ny styrelse tog vid med en känd näringslivsprofil vid rodret och styrde skutan sakta men säkert på rätt köl igen.

Att ta en fika på terrassen och titta ut över två greener är en njutningsfylld upplevelse. Om det egna spelet fungerat är det desto trevligare. Hemfärden är inte lång heller.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.