Fortsätt till huvudinnehåll

Piruetter bland bullar och bakelser



Dags att summera vecka 9 ur ett östgötskt perspektiv. Pengar, eller brist på pengar, ä en gemensam nämnare för två av dem. Först den händelse som engagerat flest nämligen rättegången mot den 24-åringen från Mullsjö som är åtalad för dubbelmordet i Mantorp i juni i fjol.

Spänningen var stor när 24-åringen tog till orda i torsdags efter att tigit sig igenom sex månaders häktningstid. Hans version var att han inte var ensam om dådet och att han spelat en underordnad roll. Mordet hade utförts av två kriminella män. Åklagaren var minst sagt skeptisk till hans uppgifter eftersom DNA och andra tekniska bevis saknas från några okända män.

Tingsrätten kommer troligen att avfärda hans uppgifter i domen med att skriva att ”den tilltalades förklaringar förtjänar ingen tilltro på denna punkt” eller liknande. Enligt Leif GW Persson är utredningen föredömligt skött och en fällande dom är säker till 120 procent. Återstår att se hur påföljden ser ut.
                                            *
Vid årsmötet redovisade ÅFF sitt bokslut och det var en svidande förlust på 4,5 miljoner kr vilket var två miljoner sämre än tidigare prognos. Tillträdande ordförande Ingvar Gustafsson kommentar var att om detta varit ett företag hade konkursen varit ett faktum. Ingvar Gustafsson och styrelsen i övrigt får nu ett drygt jobb att vända skutan och det återstår att se hur länge de orkar. Avgående ordförande Muharrem Demirok försvinner troligen till grönare planer i riksdagen. ÅFF har alla kännetecken för en organisation i upplösning. Ebb i kassan, täta byten av spelare, styrelse och tjänstemän. Tyvärr.

Dan Persson heter en intressant ekonom som skriver krönikor i nättidningen Idrottens Affärer. Han analyserar sambandet mellan samhällsutveckling, ekonomi och elitidrott som få andra skribenter.

Dan Persson tar Modos fall ur SHL som ett exempel.  Örnsköldsvik är en för liten kommun (55 000 invånare) för att backa upp ett elitlag i ishockey. Urbaniseringen (unga invånare flyttar till större städer) drabbar inte bara Norrland utan hela Sverige. Örnsköldsviks lokala BNP är inte tillräckligt stor för att hålla Modo under armarna trots föreningens förmåga att producera talanger som hållit för stjärnroller i NHL. Eller enklare uttryckt: utan en rejäl hög med pengar kan inget elitlag existera. Hans resonemang gäller såväl fotboll som ishockey.  Någonstans vid 100 000 invånare går gränsen för den kritiska massan. Det betyder också att relativt stora städer som Linköping och Norrköping bara har plats för ett elitlag vardera.

Med det resonemanget finns inte plats för Åtvidaberg i allsvenskan på sikt och händelserna utanför planen det senaste halvåret motsäger inte detta. Sportsliga resultat och ekonomiska går hand i hand. Leksand är också för litet för SHL. IFK Motalas ambitioner att bli ett stabilt elitserielag har små chanser att lyckas oavsett om hallen byggs eller inte.

Idrottsvännen i mig vill gärna hoppas att han har fel men mitt faktamässiga jag tror att han har rätt.
                                            *
Svenska kyrkans (Folkungabygdens pastorat) entré i företagsvärlden fick en fiaskoartad start. Det var stora rubriker som i förrförra veckan berättade att nu hade kyrkan gjort ett första företagsförvärv i Wienerbageriet i Mjölby. Inte ett ord om ekonomiska problem. Innan övertagande skulle ske gick dock det säljande bolaget i konkurs men efter diskussioner med konkursförvaltaren fullföljdes affären. Hör det inte till grundregeln i företagsvärlden att kontrollera ekonomin hos den man vill göra affärer med?

Jag tror dock inte att dessa amatörmässiga piruetter bland bullar och bakelser gjort några avtryck på den heliga Börsen. Kanske ”koncernchefen” Mårten Thurfjell ska slå en signal till riskkapitalisten Gardell inför nästa förvärv?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.