Fortsätt till huvudinnehåll

Polisen som mitt i gatan står



Hoppsan. En polisbil. Men det krävdes att jag gick in på polishusets bakgård..

 
Här är polisen som mitt i gatan står
Han visar hur man kör
Han visar hur man går

Den här gamla barnvisan är inte relevant längre. Åtminstone inte om du är bosatt i Mjölby.

Hör ni till dem som liksom jag undrar vart polisen tagit vägen. Förr i tiden var fotpatrullerande poliser ett vanligt inslag i gatubilden. Nu verkar också de målade polisbilarna vara på väg bort.

När jag började undersöka saken hittade jag ett s k Medborgarlöfte, en överenskommelse som träffats mellan kommunen och polisen.
I detta dokument för 2018 kan man läsa följande:

Lägesbild
Den största delen av skadegörelsebrotten sker på Järnvägsgatan, resecentrum i Mjölby. Området upplevs av många medborgare som otryggt. För att medborgarna skall känna sig tryggare och för att minska brottsligheten i området så lovar kommunen och polisen att:
 Polisen kommer att öka sin synliga närvaro i området
 Genomföra trygghetsvandringar med representanter från kommun, polis och andra berörda
 Upplevda otrygghetsfaktorer skall ses över och vid behov åtgärdas av kommunen
 Polisen skall delta i information på högstadiet om risker och konsekvenser vid skadegörelsebrott

Resultatet kommer att följas upp och redovisas under 2018
______________________________________________________________________
Hanna Sjögren                    Cecilia W Burenby
Lokalpolisområdeschef                      Kommunstyrelsens ordförande

Här slår man fast att skadegörelse är vanligast vid Resecentrum och att polisen ska hålla ett extra öga där. Myndigheten ska också medverka vid information till högstadiets elever om riskerna med skadegörelse och dess konsekvenser.

Medborgarlöftet slår in öppna dörrar. Att beivra skadegörelse tillhör polisens vanliga arbetsuppgifter oavsett var det inträffar. Inget sägs om trafikövervakning inklusive nykterhetskontroll, inbrott i bostäder, källarförråd och garage. Hur mycket droger förekommer i stan och hur många får på käften när pubarna stängt?

Jag vet inte om detta handlar om den heliga statistiken där polisen jagar pinnar för att bevisa sin effektivitet men att visa sig på gatorna har väl ändå en preventiv och trygghetsskapande effekt?

För några år sedan intervjuade jag ett f d polisbefäl i Vadstena som tjänstgjort största delen av sin karriär i Motala. Hans första pass var på nyårsdagen 1962 och min sagesman och hans kollega var tillsagda att röra sig kring Stora torget och kyrkan. Polismästare Alexandersson, som var troende, var angelägen om att kyrkfolket fick se patrullerande polis på gatan.

En annan tid och en annan värld.

Jag har skrivit till kommunstyrelsens ordförande Cecilia Burenby och fått följande svar:

Hej Anders
Tanken med medborgarlöftena är att de ska vara en del i vårt långsiktiga brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete och något som kom till i och med polisens nationella omorganisation. Medborgarlöftena ska utgå från medborgardialoger, statistik och interna kunskaper.  Just i år lyfts frågan om skadegörelse runt resecentrum fram, en plats som ofta upplevs som otrygg av våra medborgare. Här lovar polisen att utföra fotpatrullering och kommunen ska genomföra trygghetsvandringar i området. Vi kommer sedan att följa upp detta kontinuerligt under året, och detta förtar inte ordinarie arbete.

Vi har också tillsammans med polisen taget fram en handlingsplan. Här har vi områdena: Trafikmiljö, Otrygghet i boendemiljöer, Ordningsstörning, Tillgreppsbrott, Våldsbejakande extremism och Droger. Inom varje område har en problembild tagets fram samt en analys över orsakerna. Man har sedan taget fram övergripande mål inom varje område samt delmål. Utifrån allt detta har en åtgärdsplan tagits fram som också visar på vad kommunen ska göra och vad polisens insatser kommer vara.

I kommunen har vi taget bort det brottsförebyggande rådet och istället infört ett trygghets- och säkerhetsutskott direkt under kommunstyrelsen. Detta var en politisk markering för att vi vill få upp dessa frågor på dagordningen. Vi vet att detta är en del i medborgarundersökningen där vi ligger sämre till och trygghetsfrågorna behöver bli mer delaktiga i det ordinarie arbetet.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...