Fortsätt till huvudinnehåll

Polisen som mitt i gatan står



Hoppsan. En polisbil. Men det krävdes att jag gick in på polishusets bakgård..

 
Här är polisen som mitt i gatan står
Han visar hur man kör
Han visar hur man går

Den här gamla barnvisan är inte relevant längre. Åtminstone inte om du är bosatt i Mjölby.

Hör ni till dem som liksom jag undrar vart polisen tagit vägen. Förr i tiden var fotpatrullerande poliser ett vanligt inslag i gatubilden. Nu verkar också de målade polisbilarna vara på väg bort.

När jag började undersöka saken hittade jag ett s k Medborgarlöfte, en överenskommelse som träffats mellan kommunen och polisen.
I detta dokument för 2018 kan man läsa följande:

Lägesbild
Den största delen av skadegörelsebrotten sker på Järnvägsgatan, resecentrum i Mjölby. Området upplevs av många medborgare som otryggt. För att medborgarna skall känna sig tryggare och för att minska brottsligheten i området så lovar kommunen och polisen att:
 Polisen kommer att öka sin synliga närvaro i området
 Genomföra trygghetsvandringar med representanter från kommun, polis och andra berörda
 Upplevda otrygghetsfaktorer skall ses över och vid behov åtgärdas av kommunen
 Polisen skall delta i information på högstadiet om risker och konsekvenser vid skadegörelsebrott

Resultatet kommer att följas upp och redovisas under 2018
______________________________________________________________________
Hanna Sjögren                    Cecilia W Burenby
Lokalpolisområdeschef                      Kommunstyrelsens ordförande

Här slår man fast att skadegörelse är vanligast vid Resecentrum och att polisen ska hålla ett extra öga där. Myndigheten ska också medverka vid information till högstadiets elever om riskerna med skadegörelse och dess konsekvenser.

Medborgarlöftet slår in öppna dörrar. Att beivra skadegörelse tillhör polisens vanliga arbetsuppgifter oavsett var det inträffar. Inget sägs om trafikövervakning inklusive nykterhetskontroll, inbrott i bostäder, källarförråd och garage. Hur mycket droger förekommer i stan och hur många får på käften när pubarna stängt?

Jag vet inte om detta handlar om den heliga statistiken där polisen jagar pinnar för att bevisa sin effektivitet men att visa sig på gatorna har väl ändå en preventiv och trygghetsskapande effekt?

För några år sedan intervjuade jag ett f d polisbefäl i Vadstena som tjänstgjort största delen av sin karriär i Motala. Hans första pass var på nyårsdagen 1962 och min sagesman och hans kollega var tillsagda att röra sig kring Stora torget och kyrkan. Polismästare Alexandersson, som var troende, var angelägen om att kyrkfolket fick se patrullerande polis på gatan.

En annan tid och en annan värld.

Jag har skrivit till kommunstyrelsens ordförande Cecilia Burenby och fått följande svar:

Hej Anders
Tanken med medborgarlöftena är att de ska vara en del i vårt långsiktiga brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete och något som kom till i och med polisens nationella omorganisation. Medborgarlöftena ska utgå från medborgardialoger, statistik och interna kunskaper.  Just i år lyfts frågan om skadegörelse runt resecentrum fram, en plats som ofta upplevs som otrygg av våra medborgare. Här lovar polisen att utföra fotpatrullering och kommunen ska genomföra trygghetsvandringar i området. Vi kommer sedan att följa upp detta kontinuerligt under året, och detta förtar inte ordinarie arbete.

Vi har också tillsammans med polisen taget fram en handlingsplan. Här har vi områdena: Trafikmiljö, Otrygghet i boendemiljöer, Ordningsstörning, Tillgreppsbrott, Våldsbejakande extremism och Droger. Inom varje område har en problembild tagets fram samt en analys över orsakerna. Man har sedan taget fram övergripande mål inom varje område samt delmål. Utifrån allt detta har en åtgärdsplan tagits fram som också visar på vad kommunen ska göra och vad polisens insatser kommer vara.

I kommunen har vi taget bort det brottsförebyggande rådet och istället infört ett trygghets- och säkerhetsutskott direkt under kommunstyrelsen. Detta var en politisk markering för att vi vill få upp dessa frågor på dagordningen. Vi vet att detta är en del i medborgarundersökningen där vi ligger sämre till och trygghetsfrågorna behöver bli mer delaktiga i det ordinarie arbetet.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.