Hos banken med mössan i hand

Så kom det då. Beskedet om att kommunen förhandlar med Galleria Kvarnens ägare Cromwell Property och att ett beslutsförslag kan ligga på kommunfullmäktigeledamöternas bord redan till 24 april. Det är kommunchefen, tillika Famis vd Dag Segrell som lämnar det beskedet i Corren idag.

Ovanligt raskt marscherat med tanke på att det bara gått fyra månader sedan handlarna berättade om sin nöd i ett brev till kommunen. Så sent som för några veckor hade Cromwells representanter sagt i ett möte med butikscheferna att gallerian var inte till salu. Maskhållning för att trissa upp priset misstänkte jag då. Politikerna har varit eniga såvitt jag förstått. Annars brukar borgerliga partier förlita sig på marknadskrafterna men en sådan debatt har uteblivit.

Är då Gallerians bekymmer över i och med detta beslut? Nej, långt ifrån, men det är ett första steg mot en förbättring De nya ägarna måste också jaga attraktiva hyresgäster annars kan det blir en dyr affär för kommunens skattebetalare. Konkurrensen från näthandeln drabbar all detaljhandel och Linköping med Tornby ligger bara 25 minuter bort.

Gallerian är inte stans vackraste byggnad men har en fördel med det centrala läget och en stor, avgiftsfri parkering. Parkeringsytan är numera fri från potthål vilket var ett stort irritationsmoment under flera år.

En okonventionell lösning onekligen. Jag känner inte till någon affär där en kommun tagit över ägandet av en kommersiell fastighet åtminstone inte i Östergötland. Upplys mig gärna om du känner till något liknande.

Jag är nyfiken på hur Fami ska finansiera nyförvärvet. Bolaget har inte den storlek eller struktur som möjliggör ett köp. Blygsam omsättning (15 miljoner kr) och röda siffror de fyra senaste åren. Segrell får väl göra som hugade villaspekulanter och ställa sig i kön hos banken med mössan i hand.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen