Fortsätt till huvudinnehåll

Hos banken med mössan i hand


Så kom det då. Beskedet om att kommunen förhandlar med Galleria Kvarnens ägare Cromwell Property och att ett beslutsförslag kan ligga på kommunfullmäktigeledamöternas bord redan till 24 april. Det är kommunchefen, tillika Famis vd Dag Segrell som lämnar det beskedet i Corren idag.

Ovanligt raskt marscherat med tanke på att det bara gått fyra månader sedan handlarna berättade om sin nöd i ett brev till kommunen. Så sent som för några veckor hade Cromwells representanter sagt i ett möte med butikscheferna att gallerian var inte till salu. Maskhållning för att trissa upp priset misstänkte jag då. Politikerna har varit eniga såvitt jag förstått. Annars brukar borgerliga partier förlita sig på marknadskrafterna men en sådan debatt har uteblivit.

Är då Gallerians bekymmer över i och med detta beslut? Nej, långt ifrån, men det är ett första steg mot en förbättring De nya ägarna måste också jaga attraktiva hyresgäster annars kan det blir en dyr affär för kommunens skattebetalare. Konkurrensen från näthandeln drabbar all detaljhandel och Linköping med Tornby ligger bara 25 minuter bort.

Gallerian är inte stans vackraste byggnad men har en fördel med det centrala läget och en stor, avgiftsfri parkering. Parkeringsytan är numera fri från potthål vilket var ett stort irritationsmoment under flera år.

En okonventionell lösning onekligen. Jag känner inte till någon affär där en kommun tagit över ägandet av en kommersiell fastighet åtminstone inte i Östergötland. Upplys mig gärna om du känner till något liknande.

Jag är nyfiken på hur Fami ska finansiera nyförvärvet. Bolaget har inte den storlek eller struktur som möjliggör ett köp. Blygsam omsättning (15 miljoner kr) och röda siffror de fyra senaste åren. Segrell får väl göra som hugade villaspekulanter och ställa sig i kön hos banken med mössan i hand.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.