Ett slott måste vara en perfekt miljö för mord och intriger. Det har Anna Roos i Trosa tagit fasta på. Hennes nya bok Pakt utspelas på Mauritzbergs slott – i boken döpt till Havsvik.
Anna Roos är uppvuxen i slottets vaktmästarbostad. Både föräldrar och farföräldrar var involverade i slottets skötsel. Anna har sagt att hon kände sig som en liten prinsessa under uppväxten.
Jag och min familj har ett särskilt förhållande till Mauritzberg. Slottet har ägts av Luxor i Motala, och både jag och min far har jobbat på Luxor. På 60-talet fungerade det som semesterhem där de anställda med familjer kunde bo billigt och vackert vid Bråvikens södra strand. Det var bad, fiske och fotbollsspel för hela slanten. Vaktmästaren Schill – Anna Roos farfar - var en hyvens karl och vi killar tyckte han var lite spännande för han jobbade som plit på Skenäsanstalten på vintern.
Till gården hörde stora jordgubbsodlingar och alla satte högt värde på de söta bären. Nästan varje middag avslutades med jordgubbar. Min klasskamrat Totte Lilja och jag roade oss med att byta ut sockret i skålarna mot salt. Det var rätt kul att se hur ansiktsdragen stelnade på gästerna. Vi lyckades hålla masken och ingen avslöjade oss. Tydligen hade vi dragit på oss ett rykte som busfrön för vid ett annat tillfälle blev vi orättvist beskyllda för att ha släppt ut två välmatade gäddor ur sumpen
Jag återstiftade bekantskapen med Mauritzberg när jag som ung, nyanställd försäljare hamnade på min första konferens 1973. Det var fotbollsspel, biljardspel och produktgenomgångar inför hösten. Säljargänget var ganska grabbigt och biljardkvällarna kunde bli sena och högljudda.
Första eftermiddagen spelade vi fotboll. Samtliga spelade, ung som gammal. Chefen var i 50-årsåldern och tilläts göra både två och tre mål trots att hans bollsinne var i klass med hörnstolpens. Sånt fjäsk har jag aldrig gillat men att tackla den 25 år äldre mannen skuldra mot skuldra var inte särskilt välbetänkt av en rookie. Vissa diskussioner följde.
Slottet och dess omgivningar är underbara, särskilt parken på baksidan av slottet som sluttar ner mot bryggan. På Mauritzberg mår man gott.
Undrar just om det magnifika biljardbordet finns kvar till vänster om huvudingången. Nu när det också finns en golfbana på ägorna finns ännu ett skäl att besöka slottet. Anna Roos bok ska jag definitivt läsa.
Kommentarer
Skicka en kommentar