Fortsätt till huvudinnehåll

De fattiga och de rika


Minns ni TV-serien De fattiga och de rika? Parallellen kan tyckas långsökt men jag kom att tänka på den när jag läste onsdagens Corren. Först en lång artikel om Lalandias miljardinvestering i Motala och Varamovikens södra del. Sedan vänder jag blad och läser om hur en skejtpark tagit sju år från ax till limpa i Kinda. Tänkvärda kontraster.

Det var i oktober 2011 som planerna på en skejtpark sköt fart. Dåvarande kultur- och fritidsnämnden gav förvaltningen i uppdrag att utreda kostnad och placeringsmöjligheter av skateboardramper i Kinda. Och idag sju år senare är man beredd att sätta spaden i jorden. Beräknad byggtid är två månader och byggkostnad 1,9 miljoner kr.

Eller ska vi byta ut fattiga och rika mot stor och liten? Jag tycker exemplet ovan är en talande illustration till att de små Östgötakommunerna (under 10 000 invånare) seglar i bakvatten. Det saknas pengar till större investeringar och det går alldeles för långsamt. De unga och otåliga flyttar till större städer (läs Linköping) där nya projekt staplas på hög.

Boxholm är ett annat exempel. 2004 började planeringen för ett nytt villaområde med plats för 30 tomter vid Timmerö med utsikt över Svartån. 2011 stod området klart men byggruschen uteblev. Nu är det viss aktivitet där men det har tagit sju år. Hur länge har bostadsprojektet i Hästholmens hamn diskuterats och ännu har inga grävskopor rullat ut på kajen för att riva silon.

Kommunalråden och lokalpatrioter på respektive orter protesterar förstås mot denna verklighetsbeskrivning men fakta talar emot dem. Urbaniseringen (när unga och arbetsföra flyttar till större städer) går inte att bromsa. Inte ens marknadsföringstugget om vacker natur, gröna skogar och fiskrika sjöar förmår vända utvecklingen. Den som någon gång passerat med flyg över vårt land kan konstatera att så ser det ut i de flesta svenska kommuner.

Min slutsats är att små kommuner förr eller senare måste slå sig samman med en större granne. De riktigt små kommunerna klarar inte att upprätta den samhällsservice som moderna människor kräver. Den kommersiella servicen har man redan tappat.

Filmatiseringen av Irwin Shaws bästsäljande roman från 1970, De fattiga och de rika blev en otroligt framgångsrik miniserie som vann fyra Emmys och hade de näst högsta tittarsiffrorna under 1976.
Serien, som hade premiär 1976, porträtterar den invandrade familjen Jordaches liv. Den fokuserar på förhållandet mellan de två viljestarka bröderna Rudy (Peter Strauss) och Tom (Nick Nolte) när deras liv tar olika vägar, vilket leder den ena till stor rikedom och makt medan den andra hamnar på ruinens brant. De är båda drivna av ambition, girighet, uppror, kärlek och lust när de möter en rad olika och minnesvärda karaktärer på sin väg.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Störst och bäst, minst och sämst

Hur är det ställt med parkeringarna i vår lilla stad? Jag kollar de centralt lokaliserade livsmedelsbutikerna. Vilken dag passar bättre för mina undersökningar än en onsdag före påsk? Detta är ingen undersökning av butikernas sortiment, bemötande eller pris utan möjligheten att parkera utan hjärtat i halsgropen. Vi börjar med den värsta nämligen Willys. En liten yta där man klämt in ett stort antal parkeringsplatser. Många skymda vinklar och vrår och stor risk för sammanstötningar som leder till plåtskador och uppslitande gräl. Den platsen undviker jag. Närbelägna takparkeringen över Gallerian fungerar bra sedan bilisterna börjat följa köranvisningarna. Stor och rymlig fast jag är försiktig när jag passerar hörnet vid frisersalongen. Skymd sikt åt höger. ICA på andra sidan ån har ingen stor parkering men är sällan full. Parkeringen sluttar ner från Kyrkogatan och därför har man överblick. Dessutom finns en parkering under själva affärslokalen. Lidl har inga stora ytor men det finns al

Trafikverket vill riva - Mjölby kommun nekar

Byggnämnden i Mjölby nekar Trafikverket att riva en omformarstation från 1930-talet och som togs ur bruk 2004. Det är andra gången som Byggnämnden nekar rivningslov. Omformarstationen ligger på Egebylundsvägen 3 mellan södra stambanan och linjen Mjölby-Hallsberg. Trafikverket anser att byggnaden är en fara för allmänheten och att det framgår i Trafikverkets regeringsuppdrag att byggnader som inte längre används ska avvecklas. Stadsbyggnadskontoret som berett ärendet för Byggnämnden har motsatt uppfattning . Vid den nyligen utförda byggnadsinventeringen klassades den som en byggnad med högt kulturhistoriskt värde enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Omformarstationen är värdefull ur järnvägsvägshistorisk synvinkel då den visar på elektrifieringen av det svenska järnvägsnätet och som banade väg för det moderna Sverige men även påbörjade slutet för ångloksepoken. Stadsbyggnadskontoret anser att stationen är en viktig identitetsmarkör för Mjölby som knutpunkt för järvängen. Det allmänna