Fortsätt till huvudinnehåll

De fattiga och de rika


Minns ni TV-serien De fattiga och de rika? Parallellen kan tyckas långsökt men jag kom att tänka på den när jag läste onsdagens Corren. Först en lång artikel om Lalandias miljardinvestering i Motala och Varamovikens södra del. Sedan vänder jag blad och läser om hur en skejtpark tagit sju år från ax till limpa i Kinda. Tänkvärda kontraster.

Det var i oktober 2011 som planerna på en skejtpark sköt fart. Dåvarande kultur- och fritidsnämnden gav förvaltningen i uppdrag att utreda kostnad och placeringsmöjligheter av skateboardramper i Kinda. Och idag sju år senare är man beredd att sätta spaden i jorden. Beräknad byggtid är två månader och byggkostnad 1,9 miljoner kr.

Eller ska vi byta ut fattiga och rika mot stor och liten? Jag tycker exemplet ovan är en talande illustration till att de små Östgötakommunerna (under 10 000 invånare) seglar i bakvatten. Det saknas pengar till större investeringar och det går alldeles för långsamt. De unga och otåliga flyttar till större städer (läs Linköping) där nya projekt staplas på hög.

Boxholm är ett annat exempel. 2004 började planeringen för ett nytt villaområde med plats för 30 tomter vid Timmerö med utsikt över Svartån. 2011 stod området klart men byggruschen uteblev. Nu är det viss aktivitet där men det har tagit sju år. Hur länge har bostadsprojektet i Hästholmens hamn diskuterats och ännu har inga grävskopor rullat ut på kajen för att riva silon.

Kommunalråden och lokalpatrioter på respektive orter protesterar förstås mot denna verklighetsbeskrivning men fakta talar emot dem. Urbaniseringen (när unga och arbetsföra flyttar till större städer) går inte att bromsa. Inte ens marknadsföringstugget om vacker natur, gröna skogar och fiskrika sjöar förmår vända utvecklingen. Den som någon gång passerat med flyg över vårt land kan konstatera att så ser det ut i de flesta svenska kommuner.

Min slutsats är att små kommuner förr eller senare måste slå sig samman med en större granne. De riktigt små kommunerna klarar inte att upprätta den samhällsservice som moderna människor kräver. Den kommersiella servicen har man redan tappat.

Filmatiseringen av Irwin Shaws bästsäljande roman från 1970, De fattiga och de rika blev en otroligt framgångsrik miniserie som vann fyra Emmys och hade de näst högsta tittarsiffrorna under 1976.
Serien, som hade premiär 1976, porträtterar den invandrade familjen Jordaches liv. Den fokuserar på förhållandet mellan de två viljestarka bröderna Rudy (Peter Strauss) och Tom (Nick Nolte) när deras liv tar olika vägar, vilket leder den ena till stor rikedom och makt medan den andra hamnar på ruinens brant. De är båda drivna av ambition, girighet, uppror, kärlek och lust när de möter en rad olika och minnesvärda karaktärer på sin väg.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...