Fortsätt till huvudinnehåll

Ytterligare en spik i kistan för Norra Kärr


 ”Tasman Metals ansökan är varken allsidig eller övergripande och måste betraktas som ytterst bristfällig.” Det är tekniska nämndens i Jönköping bedömning av gruvplanerna i Norra Kärr vilken offentliggjordes i förra veckan. Ytterligare en spik i kistan för gruvprojektet i Norra Kärr på gränsen mellan Jönköpings och Ödeshögs kommuner?

Det är faktiskt sju år sedan Ingenjörsakademins tidning IVA-Aktuellt berättade om de fantasieggande planerna på storskalig brytning av sällsynta jordartsmetaller i södra Vätternbygden. En historia om industriella intressen mot miljöintressen men också inslag av politisk anpasslighet. Mer om detta senare.

Mineralartsfyndigheterna i området är välkända av geologer sedan hundra år. På 1940-talet gjorde Boliden en närmare undersökning av området utan att påbörja någon brytning. Men nu anses en gruva vara ekonomiskt intressant.

När detta blev känt mobiliserade miljörörelsen och ARV (Aktion Rädda Vättern) tog Norra Kärr under sina vingars skugga. Platsen för den förmodade gruvbrytningen ligger en och en halv kilometer från Vättern och ARV oroar sig för dricksvattnets kvalitet.

Även Ödeshögs kommun sa nej till gruvplanerna utan motivering. Men i september 2012 hade Östnytt ett inslag om Norra Kärr som hade ett positivt anslag. Dåvarande kommunalrådet Magnus Oscarsson (KD) intervjuades och han ombads av reportern att ge sin syn på gruvplanerna. Minst 250 nya jobb är väl smaskigt för en liten landsbygdskommun med avfolkningsproblem? Oscarsson gav de förväntade svaren: Vi måste förbereda oss, skaffa fram mark till bostäder, fler platser i skola och förskola etc. Inte ett ord om att hans kommunstyrelse sågat gruvplanerna jäms med fotknölarna ett halvår tidigare. När KD presenterade sin kommunfullmäktigelista i förra veckan underströk nuvarande kommunalrådet Annicki Oscarsson ännu en gång partiets motstånd mot gruvprojektet.

Stora näringslivsprojekt i Vätternbygden brukar sällan bli verklighet om miljörörelsen bjuder motstånd – det finns fler exempel på detta - men ibland undrar jag om inte miljöaktivisterna oroar sig i onödan. Tasman Metals har inga obegränsade resurser och måste förlita sig på externa finansiärer. En dag kanske pluskan är tom eller så har efterfrågan på den eftertraktade malmen minskat drastiskt. Ett alternativ är att kinesiska myndigheter lättar på de nuvarande exportrestriktionerna för det är i Kina som de största fyndigheterna finns.

För att sammanfatta läget: Tasman har motvind i opinionen, miljövännerna har medvind och medierna på sin sida och myndigheterna är skeptiska. Därtill kommer osäkerhet kring finansieringen. Ett gruvprojekt av denna storlek kostar miljarder innan första malmlasset levererats.

Ur exploatörens synpunkt ligger Norra Kärr geografiskt fel. I Norra Vätternbygden, på gränsen mellan Östergötland och Närke skulle en malmfyndighet få en annan acceptans. Skälet heter Zinkgruvan som brutit zink och annan malm i drygt 150 år och gett bygden många arbetstillfällen. 1995 gjorde jag och fotografen Åke Karlson ett reportage i gruvan och imponerades av de tysta, starka män som bröt malm på 600 meters djup och inte såg dagsljus under någon arbetsdag. Golfbanan i Åmmeberg är byggd på avfallssand från anrikningsverket.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.