Fortsätt till huvudinnehåll

"En brygd av renat och vitsippor"


Något av det bästa som finns är historierna när gamla fotbollskillar träffas. Det är som att åter känna doften av liniment och höra klappret av dobbar mot cementgolvet

Den här hörde jag i helgen. Det var slutet av 70-talet och den unge tränaren på Vifolkavallen hade influerats av Bob Houghtons 4-4-2 och press med understöd, berättade min sagesman.”Jag och XX spelade i kedjan och vi var strängt tillsagda att slicka kanterna. Vi tyckte det var tråkigt och frågade om vi inte fick söka oss in mot mitten för att komma till skott. Och fick ett eftertryckligt svar: nej, nej, inte förrän nästa säsong.”

Samma spelare berättade om när han fick en spricka i fotsulan orsakad av skruvdobbar. Hans lagledare löste problemet med en hemmagjord brygd av renat och vitsippor. ”En behandling räckte, sen var sprickan borta”. Samma ledare förordade hästliniment och det var starka grejor som fordrade vädring av omklädningsrummet.

Och så var det gamla Martin Oskarsson i Motala som gjorde ett tillfälligt inhopp i moderklubben Ljungsbros reservlag. ”Mosse, Mosse ska du göra komebakk ,” ropade hans gamla kompisar vid sidlinjen. ”Nej, jag ska spela centerhalv”, blev svaret.

Svante Larsson i Boxholm var lika rapp i truten som hans fotbollsskor var stora. Han rundade av karriären med spel i Ekeby-Holaveden och hela avslutningsmatchen plågade han domaren med elaka och träffande kommentarer. Till slut fick domaren nog, sprang fram till Larsson, spände sina babyblå i Larssons nötbruna och ställde den vanliga frågan: ”Är det du eller jag som dömer, Larsson? Och fick svaret: Det är jag, men det är du som får betalningen”. Efter det svaret fick Larsson kliva av planen.

Svante blev senare en omtyckt och populär domare med, som det heter, naturlig pondus. Inledde en politisk karriär och fick senare användning för sina ”one-liners” som s-märkt kommunalråd under många år.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...