Fortsätt till huvudinnehåll

"En brygd av renat och vitsippor"


Något av det bästa som finns är historierna när gamla fotbollskillar träffas. Det är som att åter känna doften av liniment och höra klappret av dobbar mot cementgolvet

Den här hörde jag i helgen. Det var slutet av 70-talet och den unge tränaren på Vifolkavallen hade influerats av Bob Houghtons 4-4-2 och press med understöd, berättade min sagesman.”Jag och XX spelade i kedjan och vi var strängt tillsagda att slicka kanterna. Vi tyckte det var tråkigt och frågade om vi inte fick söka oss in mot mitten för att komma till skott. Och fick ett eftertryckligt svar: nej, nej, inte förrän nästa säsong.”

Samma spelare berättade om när han fick en spricka i fotsulan orsakad av skruvdobbar. Hans lagledare löste problemet med en hemmagjord brygd av renat och vitsippor. ”En behandling räckte, sen var sprickan borta”. Samma ledare förordade hästliniment och det var starka grejor som fordrade vädring av omklädningsrummet.

Och så var det gamla Martin Oskarsson i Motala som gjorde ett tillfälligt inhopp i moderklubben Ljungsbros reservlag. ”Mosse, Mosse ska du göra komebakk ,” ropade hans gamla kompisar vid sidlinjen. ”Nej, jag ska spela centerhalv”, blev svaret.

Svante Larsson i Boxholm var lika rapp i truten som hans fotbollsskor var stora. Han rundade av karriären med spel i Ekeby-Holaveden och hela avslutningsmatchen plågade han domaren med elaka och träffande kommentarer. Till slut fick domaren nog, sprang fram till Larsson, spände sina babyblå i Larssons nötbruna och ställde den vanliga frågan: ”Är det du eller jag som dömer, Larsson? Och fick svaret: Det är jag, men det är du som får betalningen”. Efter det svaret fick Larsson kliva av planen.

Svante blev senare en omtyckt och populär domare med, som det heter, naturlig pondus. Inledde en politisk karriär och fick senare användning för sina ”one-liners” som s-märkt kommunalråd under många år.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.