Fortsätt till huvudinnehåll

En farbror med gråhårslugg

Dominick Dunnes (1925-2009) liv var lika dramatiskt som de levnadsöden han beskrev i sina artiklar och TV-program. Han deltog i andra världskriget, gjorde karriär i TV-industrin, gick in i väggen, råkade ut för mord i familjen och steg mot skyarna i en andra karriär som författare och programledare. Han var förtrogen med kändisarna samtidigt som han granskade deras grumliga förhållande till rättvisan.

Den lille mannen med gråhårsluggen och de runda glasögonen satte en särskild prägel på dokumentärprogrammen med sin distinkta röst.

Dominick Dunne föddes i Hartford och efter studier i New York och militärtjänstgöring i armén under slutskedet av andra världskriget hamnade han i Hollywood där han regisserade Playhouse 90 och avancerade till vice VD i Four Star television. Han umgicks flitigt med de rika och berömda i den tidens Hollywood men drog på sig missbruksproblem. Han flyttade ut på landet i Oregon där han övervann sina personliga demoner och skrev första boken The Winners.

I november 1982 inträffade en vändpunkt i hans liv. Dottern skådespelerskan Dominique Dunne, känd för en roll i filmen Poltergeist, slogs ihjäl av sambon John Thomas Sweeney vilken dömdes till sex och ett halvt års fängelse för dråp. Dominick Dunne skrev om rättegången för tidningen Vanity Fair ”A fathers account of the Trial of his Daughters Killer, på ett personligt och känsligt sätt vilket rörde mångas hjärtan.

Framgångarna ledde till programledarskap i TV-serien I Rättvisans tjänst där han diskuterade rättssystemets funktion i förhållande till rika och kända personer. En inte alltför djärv slutsats var att om gärningsmannen är tillräckligt känd och rik kan du manipulera rättvisan och undgå ditt rättmätiga straff. Dunne bevakade bland annat rättegångarna mot OJ Simpson, Claus von Bulow och bröderna Menendez. Den senare boken, Nightmare om Elm Driver, prisbelönades av sällskapet American True Crime Writing. Var han än dök upp i spetsen för sitt TV-team fick han stor uppmärksamhet.

En outtalad journalistisk grundregel i Europa är att stå vid sidan av dem man bevakar men det var inget för Dominick Dunne. Han umgicks med celebriteterna och såg mer än gärna till att han hamnade på bild tillsammans med dem. Han blev med tiden lika känd som de personer han porträtterade.

Dominick Dunne avled av cancer i urinblåsan den 26 augusti 2009 i sin våning på Manhattan. Hans program kan ses i TV 4 och TV 8.

Kommentarer

  1. En intressant person - jag har för mig att jag såg en dokumentär på svt om honom i samband med hans bortgång förra året.

    SvaraRadera
  2. Jag har ett svagt minne av att ha sett dokumentären men jag trodde det var TV 4. Var det den, där slutscenen var på hans terras på Manhattan?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.