Fortsätt till huvudinnehåll

SJ svänger fram och tillbaka


Om man får vara med tillräckligt länge kommer allt tillbaka. Inget nytt under solen. Jag kom att tänka på detta när jag följer bygget av dubbelspåret till Motala och sidodebatten kring Skänninge stationshus vara eller icke vara.

Vad inte många kommer ihåg är att det bara är 20 år sedan SJ hade planer på att lägga ner persontrafiken Mjölby-Hallsberg. SJ hade vid den här tidpunkten en generaldirektör vid namn Stig Larsson, en man med öppen attityd till massmedia. När vi på Corren fick tipset om SJ:s planer slumpade det sig så att Stig Larsson befann sig på Mjölby Statt för en konferens med generaldirektörskolleger från övriga nordiska länder. Vi bokade en halvtimme med den högt uppsatte mannen med avsikten att klämma honom på pulsen om nedläggningsplanerna.

Det visade sig snart att han inte hade en aning om dessa planer – det var väl någon underhuggare som luftat idén – men hr Larsson var mediatränad, anpassade sig smidigt till situationen och slängde ur sig några välsvarvade fraser och hänvisade till den brådskande konferensen.

Idag vet vi dessbättre att nedläggningsplanerna inte realiserades. Kollektivtrafiken och då främst tågtrafiken upplever en renässans i landet och den östgötska pendeltrafiken är en succé. Pendeln svänger fram och tillbaka.

Jag skulle nog inte kommit ihåg jobbet om det inte var så att Correnfotografen Peter Jigerström ville ha en bild med Larsson stående på rälsen. Denne vägrade hårdnackat med hänvisning till säkerhetsskäl och vi fick ge oss.

Ett halvår senare fick vi se exakt samma bild i Veckans Affärer eller om det var Dagens Industri. Det var väl mer taktiskt att gå Herrparfymen eller Industrioljan till mötes än en bonntidning på östgötaslätten.

Kommentarer

  1. Jag inser att jag valt fel bild till inlägget. Detta är inget SJ-tåg utan tillhör Tågkompaniet som idag trafikerar Mjölby-Hallsberg. Jag är så gammal att jag fortfarande lever i föreställningen att alla tåg tillhör Statens Järnvägar. Jag undrar om de som beslutade att lägga ner persontrafiken(70-talet?) till och från Skänninge någon gång trodde att stationshuset skulle behövas en dag igen?

    SvaraRadera
  2. Det är mycket som går som tåget i dag. Dessvärre gör tåget inte det. Stefan W

    SvaraRadera
  3. Tar du bilen eller tåget när du är ute och reviderar?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.