Fortsätt till huvudinnehåll

"Sök och du skall finna"


För några år sedan gjorde Golf Digest en enkät bland svenska golfspelare om vilket bollmärke de spelade. En överväldigande majoritet svarade Titleist med Top Flite på andra plats. Övriga märken fick ett fåtal ströröster.

Hur ska man då förklara varför man till 90 procent hittar Top Flite-bollar i terrängen, frågade artikelskribenten ironiskt. Något svar på frågan levererades aldrig.

För egen del har jag noterat att på Mjölby golfbana kan man avläsa byggkonjunkturen. I slutet av 1980-talet när byggboomen var som hetast hittade man många bollar märkta Göran Lövgren Byggare eller Egirs Bygg, två på sin tid välkända och relativt stora företag. Kring 1991 började byggbranschen svikta och bollarna försvann för att aldrig mer återkomma.

På 1990-talet började en annan typ av bollar dyka upp med bibelcitat på. Avsändare var SKS. Ett kul initiativ tycker jag. Mycket skojigare än Nisses Måleri och Snickeri, Storgatan 25.

Var och en har sin favorit men Titleist Pro V 1 är nog den vanligaste favoriten. Personligen föredrar jag NXT Tour, nästan lika bra och bra mycket billigare.

Lika noga med bollvalet var inte den odalman jag träffade på Östad golfbana för några år sedan. När vi puttade på sista hålet flög en boll över huvudet på oss. En ensam spelare stod i ruffen och glodde fåraktigt. Han bad inte om ursäkt utan sa bara att han inte visste att han slog så långt. Sina bollar bar han i en ICA-kasse. Jag gluttade ner i den. Idel rangebollar.

Varför sitter jag här och surrar om golfbollar när termometern visar -5 och snötäcket är halvmetertjockt? Tja, det undrar jag också. Hittar ingen annan förklaring än den som stavas a-b-s-t-i-n-e-n-s.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.