Fortsätt till huvudinnehåll

Ofrivillig motion för Putte Kock

Sportspegeln fyller 50 år och det föranleder tidningarna till en rad nostalgiska återblickar. 1960 var hungern efter rörliga bilder enorm och det var ingen idrottsintresserad som missade en sportsändning. Idag är situationen den motsatta och utbudet är stort med akut risk för övermättnad. Vinterstudions 6-7 timmar är övermäktigt även för undertecknad.

Jag vet inte vad föregångaren till Sportspegeln hette men kring 1958-59 såg jag de första sportsändningarna på Motalas första ungdomsgård i Norra skolan. Alla allsvenska matcher spelades på söndagseftermiddagarna och referaten visades i efterhand på måndagskvällar. På den tiden filmades matcherna och filmerna skickades med bil till TV-huset för framkallning och redigering. När programmet sändes var det många gossar med Brylcreme i håret som skippade bordtennisen och sällskapsspelen för att se de svartvita, flimriga bilderna från Norrköping, Malmö, Göteborg, Örebro etc.

En av de mångåriga profilerna var Bengt Bedrup, en riktig snabbpratare av Bosse Parnevik omdöpt till Bengt Bluddrup. Bedrup var inte bara en mångsidig och kunnig sportjournalist utan även en glad gamäng, pigg på att dra arbetskamraterna vid näsan om tillfälle gavs.

En som drabbades av Bedrups practical jokes var fotbolls- och bandyexperten Putte Kock (Manchester U – Manchester C ”kruss”). Sportspegelns redaktion var inhyst i ett kontorslandskap och med benäget bistånd av likasinnade drog Bengt en rad ståltrådar genom rummet, kors och tvärs på olika höjder. Måltavla för skämtet var den korpulente Putte som tvingades krypa eller klättra över hindren.

”Vad, är det här för skit”, muttrade Putte bakom cigarröken. ”Personalkontoret undersöker i vilken grad vi är utsatta för atmosfäriska störningar, svarade Bedrup snabbt. Men det ska plockas bort i morgon”.

Morgondagen kom och trådarna var kvar. Putte tvingades än en dag pustande och stönande klättra över trådarna. ”Skulle inte skiten, plockas bort idag”, frågade Putte. ”De var inte riktigt nöjda med mätningarna och behöver en dag till”, svarade Bengt beredvilligt.

Det dröjde länge innan arbetskamraterna vågade avslöja skämtet för Putte.

Handfasta skämt av det här slaget var vanliga på manligt dominerade arbetsplatser eller i fotbollslagens omklädningsrum. Ni är nog rätt många som känner igen jargongen. Hur det är idag undandrar sig min bedömning. Det finns väl ingen tid.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.