Fortsätt till huvudinnehåll

Ofrivillig motion för Putte Kock

Sportspegeln fyller 50 år och det föranleder tidningarna till en rad nostalgiska återblickar. 1960 var hungern efter rörliga bilder enorm och det var ingen idrottsintresserad som missade en sportsändning. Idag är situationen den motsatta och utbudet är stort med akut risk för övermättnad. Vinterstudions 6-7 timmar är övermäktigt även för undertecknad.

Jag vet inte vad föregångaren till Sportspegeln hette men kring 1958-59 såg jag de första sportsändningarna på Motalas första ungdomsgård i Norra skolan. Alla allsvenska matcher spelades på söndagseftermiddagarna och referaten visades i efterhand på måndagskvällar. På den tiden filmades matcherna och filmerna skickades med bil till TV-huset för framkallning och redigering. När programmet sändes var det många gossar med Brylcreme i håret som skippade bordtennisen och sällskapsspelen för att se de svartvita, flimriga bilderna från Norrköping, Malmö, Göteborg, Örebro etc.

En av de mångåriga profilerna var Bengt Bedrup, en riktig snabbpratare av Bosse Parnevik omdöpt till Bengt Bluddrup. Bedrup var inte bara en mångsidig och kunnig sportjournalist utan även en glad gamäng, pigg på att dra arbetskamraterna vid näsan om tillfälle gavs.

En som drabbades av Bedrups practical jokes var fotbolls- och bandyexperten Putte Kock (Manchester U – Manchester C ”kruss”). Sportspegelns redaktion var inhyst i ett kontorslandskap och med benäget bistånd av likasinnade drog Bengt en rad ståltrådar genom rummet, kors och tvärs på olika höjder. Måltavla för skämtet var den korpulente Putte som tvingades krypa eller klättra över hindren.

”Vad, är det här för skit”, muttrade Putte bakom cigarröken. ”Personalkontoret undersöker i vilken grad vi är utsatta för atmosfäriska störningar, svarade Bedrup snabbt. Men det ska plockas bort i morgon”.

Morgondagen kom och trådarna var kvar. Putte tvingades än en dag pustande och stönande klättra över trådarna. ”Skulle inte skiten, plockas bort idag”, frågade Putte. ”De var inte riktigt nöjda med mätningarna och behöver en dag till”, svarade Bengt beredvilligt.

Det dröjde länge innan arbetskamraterna vågade avslöja skämtet för Putte.

Handfasta skämt av det här slaget var vanliga på manligt dominerade arbetsplatser eller i fotbollslagens omklädningsrum. Ni är nog rätt många som känner igen jargongen. Hur det är idag undandrar sig min bedömning. Det finns väl ingen tid.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...