Sportspegeln fyller 50 år och det föranleder tidningarna till en rad nostalgiska återblickar. 1960 var hungern efter rörliga bilder enorm och det var ingen idrottsintresserad som missade en sportsändning. Idag är situationen den motsatta och utbudet är stort med akut risk för övermättnad. Vinterstudions 6-7 timmar är övermäktigt även för undertecknad.
Jag vet inte vad föregångaren till Sportspegeln hette men kring 1958-59 såg jag de första sportsändningarna på Motalas första ungdomsgård i Norra skolan. Alla allsvenska matcher spelades på söndagseftermiddagarna och referaten visades i efterhand på måndagskvällar. På den tiden filmades matcherna och filmerna skickades med bil till TV-huset för framkallning och redigering. När programmet sändes var det många gossar med Brylcreme i håret som skippade bordtennisen och sällskapsspelen för att se de svartvita, flimriga bilderna från Norrköping, Malmö, Göteborg, Örebro etc.
En av de mångåriga profilerna var Bengt Bedrup, en riktig snabbpratare av Bosse Parnevik omdöpt till Bengt Bluddrup. Bedrup var inte bara en mångsidig och kunnig sportjournalist utan även en glad gamäng, pigg på att dra arbetskamraterna vid näsan om tillfälle gavs.
En som drabbades av Bedrups practical jokes var fotbolls- och bandyexperten Putte Kock (Manchester U – Manchester C ”kruss”). Sportspegelns redaktion var inhyst i ett kontorslandskap och med benäget bistånd av likasinnade drog Bengt en rad ståltrådar genom rummet, kors och tvärs på olika höjder. Måltavla för skämtet var den korpulente Putte som tvingades krypa eller klättra över hindren.
”Vad, är det här för skit”, muttrade Putte bakom cigarröken. ”Personalkontoret undersöker i vilken grad vi är utsatta för atmosfäriska störningar, svarade Bedrup snabbt. Men det ska plockas bort i morgon”.
Morgondagen kom och trådarna var kvar. Putte tvingades än en dag pustande och stönande klättra över trådarna. ”Skulle inte skiten, plockas bort idag”, frågade Putte. ”De var inte riktigt nöjda med mätningarna och behöver en dag till”, svarade Bengt beredvilligt.
Det dröjde länge innan arbetskamraterna vågade avslöja skämtet för Putte.
Handfasta skämt av det här slaget var vanliga på manligt dominerade arbetsplatser eller i fotbollslagens omklädningsrum. Ni är nog rätt många som känner igen jargongen. Hur det är idag undandrar sig min bedömning. Det finns väl ingen tid.
Jag vet inte vad föregångaren till Sportspegeln hette men kring 1958-59 såg jag de första sportsändningarna på Motalas första ungdomsgård i Norra skolan. Alla allsvenska matcher spelades på söndagseftermiddagarna och referaten visades i efterhand på måndagskvällar. På den tiden filmades matcherna och filmerna skickades med bil till TV-huset för framkallning och redigering. När programmet sändes var det många gossar med Brylcreme i håret som skippade bordtennisen och sällskapsspelen för att se de svartvita, flimriga bilderna från Norrköping, Malmö, Göteborg, Örebro etc.
En av de mångåriga profilerna var Bengt Bedrup, en riktig snabbpratare av Bosse Parnevik omdöpt till Bengt Bluddrup. Bedrup var inte bara en mångsidig och kunnig sportjournalist utan även en glad gamäng, pigg på att dra arbetskamraterna vid näsan om tillfälle gavs.
En som drabbades av Bedrups practical jokes var fotbolls- och bandyexperten Putte Kock (Manchester U – Manchester C ”kruss”). Sportspegelns redaktion var inhyst i ett kontorslandskap och med benäget bistånd av likasinnade drog Bengt en rad ståltrådar genom rummet, kors och tvärs på olika höjder. Måltavla för skämtet var den korpulente Putte som tvingades krypa eller klättra över hindren.
”Vad, är det här för skit”, muttrade Putte bakom cigarröken. ”Personalkontoret undersöker i vilken grad vi är utsatta för atmosfäriska störningar, svarade Bedrup snabbt. Men det ska plockas bort i morgon”.
Morgondagen kom och trådarna var kvar. Putte tvingades än en dag pustande och stönande klättra över trådarna. ”Skulle inte skiten, plockas bort idag”, frågade Putte. ”De var inte riktigt nöjda med mätningarna och behöver en dag till”, svarade Bengt beredvilligt.
Det dröjde länge innan arbetskamraterna vågade avslöja skämtet för Putte.
Handfasta skämt av det här slaget var vanliga på manligt dominerade arbetsplatser eller i fotbollslagens omklädningsrum. Ni är nog rätt många som känner igen jargongen. Hur det är idag undandrar sig min bedömning. Det finns väl ingen tid.
Kommentarer
Skicka en kommentar