Fortsätt till huvudinnehåll

Ett tragiskt idrottsminne







Zappade bland dumburkens kanaler nyårsafton i väntan på hockeyn när jag hamnade på ESPN Classic. Dåtidens stora stjärnor virvlade förbi i ett högt tempo: Andretti, Regazzoni, Lauda, Lafitte, Villeneuve och Ronnie Peterson. Men vänta, 1978, var ju året som Ronnie omkom på Monza. Ronnie körde för Team Lotus tillsammans med amerikanen Mario Andretti och duon var ständigt på topp. Enligt speakern på ESPN var Ronnie den skickligaste föraren men fick stallorder att hålla igen till förmån för Andretti. Ronnie tilläts bara vinna när Andretti fick motorstopp eller liknande. Stallets boss Colin Chapman styrde allt.



Loppet på Monza den 10 september sändes direkt i TV och många svenskar såg kraschen. Startern fick skulden för olyckan eftersom han inte lät alla bilar stanna efter uppvärmningsvarvet. Bilarna längre bak i startfältet rullade fortfarande när grön signal visades och fick därmed en snabbare acceleration än framförvarande bilar. Ronnies bil fattade eld vid kraschen och han fick svåra brännskador. Det första beskedet var att svenskens tillstånd var allvarligt men inte livshotande. Han avled dock på sjukhuset på måndagen efter att ha drabbats av fettemboli som var en följd av det kirurgiska ingreppet. En av de sista som träffade Ronnie på sjukhuset var gamle kompisen och konkurrenten Reine Wisell från Motala. Ronnie var då vid gott mod och funderade på när han skulle göra comeback.



Efter omstart vann Niki Lauda loppet med Mario Andretti som tvåa. The show must go on. Mario Andretti vann senare hela F 1-serien med Ronnie som postum tvåa.



Den tragiska olyckan väckte känslor. Jag jobbade på Luxors ekonomiavdelning på den tiden, en kvinnligt dominerad arbetsplats, och kraschen diskuterades på fikarasten. En del oroade sig för Ronnies änka, Barbro. Min chef sa att ni behöver inte oroa er för henne, hon hittar snart en ny racerförare. Kvinnorna i rummet blev tvärilskna och även jag tyckte att det var något av det mest cyniska jag hört. Men så gick några år och sen läste jag i Expressen att Barbro levde tillsammans med James Hunt, den förare som var först framme vid olycksbilen och drog Ronnie ur sittbrunnen.


Ronnie var en av dåtidens största idrottskändisar. Under 60-talet tävlade han mot Reine Wisell i Formel 3 och parhästarnas dueller blev legendariska. Oftast vann Ronnie. Åtskilliga typografer har satt Ronnie & Reine-rubriker på tidningarna över landet. Reine gjorde också några lopp i formel 1 men lyckades inte etablera sig i tungviktsklassen.


Vid ett tillfälle på Mantorp Park i början av 70-talet frågade jag Reine vad som skilde honom och Ronnie som förare och fick svaret: Han bromsar ett par tiondels sekunder senare vid ingången till kurvorna. Större var inte marginalerna.


Motorsport är ingen jämlik idrott. Vid samma tillfälle berättade Reine att Niki Laudas far var miljonär och hade uppbackning av Österrikes största bank. Några sådana möjligheter och kontakter hade inte Reine från Norrängsgatan vars far var servicetekniker på Luxor.


Mina inblickar i racersporten inskränker sig till ett fåtal besök på Mantorp Park i början av 70-talet. Vid ett tillfälle, jag tror det var -72, kördes ett F 2-lopp på banan. Tillsammans med en arbetskamrat gjorde jag ett besök under lördagens tidsträning. Vi hade mest roligt åt två 190 cm långa välklädda biffar till radioreportrar som sände direkt till Argentina över kortvågsradio. Vi fascinerades över deras sätt att uttala Carlos Alberto Reutemann med betong på varje stavelse, aldrig Carlos eller Reutemann och spanskan smattrade över östgötaslätten så att det hördes till Mobilia. I flera år hade vi ett stående skämt att de där killarna hade röstresurser nog att nå till andra sidan jordklotet utan hjälp av radio.


Reutemann etablerade sig senare i Formel 1, var med i det ödesdigra loppet på Monza sex år senare och slutade som bäst tvåa i serien 1981. Efter karriärens slut blev han politiker och var bland annat guvernör för landets tredje största provins Santa Fé.


Den här F 2-tävlingen -72 blev ingen fartfest. Ronnie tjurade och ställde knappt upp på bild och Reine tilläts inte tävla på grund av någon teknikalitet.


Besöken på Mantorp gav en inblick i den stora idrottsvärlden och ett välkommet avbrott från bevakningen av fotbollslag som VGIF, Wasa, Väderstad, Strå och Borghamn vilket var min vardag på Östgöta-Bladet i Vadstena. Men en tävlingshelg på Mantorp var stressande. Arrangörerna hade svårt att hålla schemat, tävlingarna drog ut på tiden både en och två timmar och när man väl köat sig ut på 206:an visste jag att jag hade åtskilliga fotbollsmatcher att ringa på och att kvällen skulle bli sen.



Om jag minns rätt hade Mantorp ambitioner att etablera sig som en Formel 1-bana men det blev aldrig verklighet. Istället drog Anderstorp längsta strået på 70-talet och idag finns ingen svensk racerbana med sådana planer.

Kommentarer

  1. Om inte minnet sviker mig har jag för mig att B levde tillsammans med John Watson.

    SvaraRadera
  2. Är du säker? Fast du brukar ha reda på dig. Men han var väl också racerförare. Min chefs teori höll i alla fall.

    SvaraRadera
  3. Det var definitivt John Watson👍

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.