Fortsätt till huvudinnehåll

"Vem vill tillhöra samma nätverk som morsan"


Corren Kultur har idag genomfört en intressant enkät där chefer på olika Östgötaföretag fått säga sin mening om Facebook på jobbet. Trots att det handlar om företag i olika branscher så är åsikterna ganska entydiga. Om de anställda Facebookar på jobbet är det inget större problem, var och en får använda sitt omdöme och om någon kritiserar arbetsgivaren, som fallet var med arbetaren på Volvo i Skövde, får man ta tag i det problemet när det uppkommer

Företrädaren för Cloetta säger att man använder FB för kampanjer och produktlanseringar men de anställda får inte använda FB på arbetstid. Det är väl sådant som kallas att sitta på dubbla stolar. ”Knapra gärna på en Cloetta kexchoklad när du uppdaterat din statusrad men bara hemma på kammarn”.
Även Gustav Johansson på Markus reklambyrå använder FB för kunders olika kampanjer. Tror jag det, FB är ju gratis.

Jag tror att FB som tidstjuv på jobbet är ett överskattat problem. Tidstjuvar har förekommit på arbetsplatserna långt före Facebook. Jag har då aldrig varit med om att någon chef ingripit mot dem som babblat långa privatsamtal på de arbetsplatser jag haft genom åren.

Facebook har haft en explosionsartad utveckling med 500 miljoner användare världen över. Detta kommenterade massmediaforskaren professor Jeffrey Cole under Internetdagarna. Men den utvecklingen kommer inte att fortsätta. Facebook kommer att ersättas av andra, mindre nätverk precis som Facebook en gång ersatte MySpace.

”För vem vill egentligen tillhöra samma nätverk som morsan” sammanfattade Jeffrey Cole.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...
En kommentar
Läs mer

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...
Skicka en kommentar
Läs mer