Heda är Sveriges Midsomer

Heda är en favorit bland kyrkbyarna på slätten. Stora och ståtliga hus blandas med mindre och inte fullt så ståtliga villor och den vackra kyrkan mitt i byn. En anslagstavla gör reklam för Galleri Heda, vernissage marknadsdagen den 2 juli. Lövträdens kronor rasslar i vinden.

Byn påminner om något, men vad..? Jo, Morden i Midsomer. Det förvånar mig inte om kommissarie Barnaby kryper fram ur buskarna efter att ha besiktigat dagens första lik. Kanske skulle Teknomedia spela in lokal variant av Midsomer? Uffe Holmertz som kommissarien, Torbjörn Gustavsson som hans assistent och Johan Birath som bångstyrig konstnär. Själv nöjer jag mig med en biroll som en nyfiken kyrkvaktmästare. Om man fuskar med upplägget och låter Vätternrundan passera Heda så att Barnaby/Holmertz får fler misstänkta att välja bland. Cykelspår på den välkrattade grusplanen, hrm. Ett spår leder till nunneklostret några kilometer västerut. Religionen är alltid närvarande i dessa trakter.

Men statisterna får hämtas från omkringliggande tätorter för vid vårt besök på onsdagen syntes inte en själ. Svårt att få till ett myllrande folkliv kring liket utan förstärkningar.

Vi rullar vidare och svänger norrut när vi når 50-lappen. De gamla bostadshusen mellan Omberg och ”Mösen” är mycket slitna och saluskyltarna är många. Vi blir heller inte kloka på vad som hänt Värdshuset Vävergården som var en given samlingsplats vid bröllop, 50-årskalas och idrottsföreningars avslutningsfester på 70-talet. Längre norrut, när vi passerat Väversunda, är villor och trädgårdar i bättre skick. Förklara skillnaden den som kan.

Hustrun underhåller med anekdoter om bygdens folk från förr och om alla märkliga öknamn: Åke Tyskeryd, rörmokaren Lasse Klosett och dennes svärföräldrar Axel och Beda Pedal (cykelreparatör), Gunnar Sakkunnig, charmören Dejvid Tännhacker (illasittande tandprotes) och den statliga ämbetsmannen Kärleks-Karlsson. Förklaring överflödig. Alla interiörer skulle inte platsa i Gods och Gårdar om vi säger så.

”Brorsan hittade på de flesta namnen,” säger hon men jag tror hon var delaktig också.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen