Fortsätt till huvudinnehåll

Militären vill skjuta mer i Vättern



Det är inte alltid de intressantaste nyheterna levereras på nyhetsplats i tidningarna. I dagens Corren berättar en debattskribent om vilka planer försvaret har för Vättern. Om dessa planer blir verklighet blir det inte roligt för båtfolket eller som det heter på länsstyrelsesvenska ”det rörliga friluftslivet på sjön”.
Jan Andersson, boende på Visingsö och ledamot av Vätternvårdsförbundet, berättar om försvarets planer i artikeln.
Militären vill utöka antalet flygdagar från 20 till 80 och kommer att ta i anspråk JAS 39 Gripen, SK 60, flera helikoptertyper och flera obemannade farkoster som inte tidigare använts för målskjutning. Målen finns både på land och till sjöss. Raketer med undervattensexplosioner ska användas. Bullermattorna beräknas täcka stora delar av Vättern från Karlsborg till norra Visingsö med bullernivåer som ligger mellan 60 och 90 dBA. Flyghöjderna för Gripen varierar från 100 till 400 meter och ännu lägre för helikoptrar. Även utländska förband ska kunna öva på sjön.
Det behövs inte särskilt mycket fantasi för att inse vad undervattensexplosioner får för effekt på fisklivet. Det har jag själv sett efter min tid som värnpliktig i kustartilleriet.
Norra Vättern har så länge jag minns varit ett skjutfält för försvaret. Kring Stora och Lilla Röknen har granaterna från Karlsborg haglat i decennier. Periodvis har det varit landstigningsförbud på öarna. Vi var båtägare under min uppväxttid på 60-talet och öarna var kända för sina fina lingon. Det hände att lingonplockare från Motala fångades in av nitiska vakter, polisanmäldes och dömdes till böter.
Vid en reportageresa på Vättern sommaren 1995 fick vi gå iland men tillsagda att lämna kamerorna ombord annars väntade böter eller arresten i tio dagar på vatten och bröd, eller vad nu militären tillämpar för straff numera.
Det svenska försvaret krymper drastiskt och varför måste det som återstår ha sin tummelplats i Vättern, den av landets stora sjöar som har den högsta vattenkvaliteten?
Försvaret stretar i opinionsmässig motvind efter sin tjurskalliga inställning till vindkraftverken på östgötaslätten. Låt oss hoppas på samma vindriktning i denna fråga.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...