Fortsätt till huvudinnehåll

Politiker kommer och går, Varamon består



På 1960-talet var Varamon den givna samlingsplatsen för de uppväxande Motalaborna. Minigolf och flipperspel på Lindgården eller Bergs, rockkonserter på Gillet, fester på stranden eller planlösa vandringar (spaning på tjejer) mellan golfbanorna. Ibland gick det överstyr med raggarbråk, fylla och slagsmål.
Bland många Motalabor levde föreställningen om att fler svenskar borde känna till denna pärla, att här fanns förutsättningar för stora hotell, restauranger, caféer och stora campingplatser. Någon sorts Brighton vid Vätterns strand. Alla har åsikter om Varamon och det var sällan de stämde överens med kommunledningens.
Alla förslag, debatter och konsultutredningar har runnit ut i den lena sanden. På 90-talet arrangerade Corren en tävling om bästa förslaget för området. Det vinnande förslaget, inlämnat av en Landskronabaserad arkitekt med rötterna i Vadstena, har inte heller gjort några avtryck i strandbrynet.
Varamon av idag har i stort sett samma utseende som 1961.
Följande faktorer begränsar enligt vår mening Varamons utveckling:
1) Permanentbebyggelse. Genom att tillåta mer permanentbostäder har kommunen tappat handlingskraft och valmöjligheter. Villaägare vill ha lugn och ro, inte skränande halvfulla turister inpå knuten.
2) Vädret. En i bästa fall tre månader lång säsong ger inte underlag för stora kommersiella satsningar. Lägg därtill ett nyckfullt väder. Under våra år i Motala minns vi somrar där vattentemperaturen sällan översteg 15 grader. Inga bra förutsättningar för bad- och strandliv.
3) Konkurrens från hamnen. Hamnen har på senare år förvandlats till ett lättillgängligt och attraktivt utflyktsmål med plats för fritidsbåtar, motormuseum, hotell, restaurang och blivande sötvattensakvarium. Plus en rymlig parkeringsplats, nog så viktig i sammanhanget.
Och handen på hjärtat: är det inte dags att infoga lite realism och lägga de storvulna ambitionerna på storskalig turism åt sidan och låta Varamon förbli en rekreationsplats för i huvudsak Motalabor och andra invånare i västra Östergötland, och utnyttja de få tillfällen till sol och bad som står till buds vackra sommardagar? Och vi ser gärna att viken då fylls med brädfolkets färggranna segel.
Tjänstemän och politiker kommer och går, Varamon består.
ANDERS JACOBSSON
ULF HOLMERTZ

Samma dag som artikeln var publicerad i MVT, onsdagen 1 juni, gjorde jag ett besök i Varamon. Strålande väder, klart solsken, cirka 20 grader varmt. Tre bilar på den parkering som kallas Vildmarken, två solbadare vid Sjövik, tre flanörer och i viken låg en motorbåt och en brädseglare. Det var allt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...