Fortsätt till huvudinnehåll

Politiker kommer och går, Varamon består



På 1960-talet var Varamon den givna samlingsplatsen för de uppväxande Motalaborna. Minigolf och flipperspel på Lindgården eller Bergs, rockkonserter på Gillet, fester på stranden eller planlösa vandringar (spaning på tjejer) mellan golfbanorna. Ibland gick det överstyr med raggarbråk, fylla och slagsmål.
Bland många Motalabor levde föreställningen om att fler svenskar borde känna till denna pärla, att här fanns förutsättningar för stora hotell, restauranger, caféer och stora campingplatser. Någon sorts Brighton vid Vätterns strand. Alla har åsikter om Varamon och det var sällan de stämde överens med kommunledningens.
Alla förslag, debatter och konsultutredningar har runnit ut i den lena sanden. På 90-talet arrangerade Corren en tävling om bästa förslaget för området. Det vinnande förslaget, inlämnat av en Landskronabaserad arkitekt med rötterna i Vadstena, har inte heller gjort några avtryck i strandbrynet.
Varamon av idag har i stort sett samma utseende som 1961.
Följande faktorer begränsar enligt vår mening Varamons utveckling:
1) Permanentbebyggelse. Genom att tillåta mer permanentbostäder har kommunen tappat handlingskraft och valmöjligheter. Villaägare vill ha lugn och ro, inte skränande halvfulla turister inpå knuten.
2) Vädret. En i bästa fall tre månader lång säsong ger inte underlag för stora kommersiella satsningar. Lägg därtill ett nyckfullt väder. Under våra år i Motala minns vi somrar där vattentemperaturen sällan översteg 15 grader. Inga bra förutsättningar för bad- och strandliv.
3) Konkurrens från hamnen. Hamnen har på senare år förvandlats till ett lättillgängligt och attraktivt utflyktsmål med plats för fritidsbåtar, motormuseum, hotell, restaurang och blivande sötvattensakvarium. Plus en rymlig parkeringsplats, nog så viktig i sammanhanget.
Och handen på hjärtat: är det inte dags att infoga lite realism och lägga de storvulna ambitionerna på storskalig turism åt sidan och låta Varamon förbli en rekreationsplats för i huvudsak Motalabor och andra invånare i västra Östergötland, och utnyttja de få tillfällen till sol och bad som står till buds vackra sommardagar? Och vi ser gärna att viken då fylls med brädfolkets färggranna segel.
Tjänstemän och politiker kommer och går, Varamon består.
ANDERS JACOBSSON
ULF HOLMERTZ

Samma dag som artikeln var publicerad i MVT, onsdagen 1 juni, gjorde jag ett besök i Varamon. Strålande väder, klart solsken, cirka 20 grader varmt. Tre bilar på den parkering som kallas Vildmarken, två solbadare vid Sjövik, tre flanörer och i viken låg en motorbåt och en brädseglare. Det var allt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom