BT i Mjölby (Toyota Material Handling) hade för några år sedan en utomordentlig informationschef vid namn Göran Skoglund. Något av hans kompetens hade behövts när man ser hur företagets kommunikationsavdelning skött koncernchefen Håkan Dahllöfs avgång.
Först ska varken Dahllöf eller styrelseordföranden Christer Högberg säga någonting, sedan ringer båda upp Correns redaktion och ger halvkvädna kommentarer som inte rätar ut några frågetecken utan bara ger upphov till fler spekulationer. Det är nog många anställda som kliar sig i huvudet idag.
Efter att ha läst tidningstexten ett par gånger och försökt läsa mellan raderna är slutsatsen att Dahllöf gått in i väggen. Det håller inte att jobba 80 timmar i veckan i flera år. Den andra funderingen är att kulturkrocken Japan-Sverige blivit för stor men det som talar emot den teorin är att Dahllöf funnits länge i företaget och att det är tio år sedan Toyota köpte det. Eventuella kulturkrockar borde ha visat sig tidigare.
Håkan Dahllöf är säkert en kompetent industriman som hittar sysselsättning på annat håll. Inom några månader är han värvad till ett annat mindre företag.
Avgången sker i varje fall under ordnade former. Dahllöf lämnar företaget om tre veckor. När Alf Björklund fick sparken på Luxor 1980 fick han en eftermiddag på sig att rensa skrivbordet.
På 1980-talet var BT:s information ännu sämre. Ett besked om ett par hundra permitterade anställda hanterades på följande sätt. Vd:s uniformerade chaufför placerade vid 16-tiden ett kuvert innehållande ett magert pressmeddelande på Correns annonsavdelnings desk utan ett ord. Efter någon timme upptäckte en kontorist kuvertet och såg att redaktionen var adressaten. Helgreportern sattes i arbete och första åtgärden var att ringa vd Karl-Erik Andersson och fackföreningsföreträdarna. Men det var förgäves. Så dags på fredagseftermiddagen var ingen kvar.
När jag vid ett besök på BT senare frågade varför de gjorde på detta viset blev svaret en axelryckning och kommentaren: ”Karl-Erik ville ha det så”.
http://www.affarsliv.com/?articleid=5917402&date=&menuids=
Först ska varken Dahllöf eller styrelseordföranden Christer Högberg säga någonting, sedan ringer båda upp Correns redaktion och ger halvkvädna kommentarer som inte rätar ut några frågetecken utan bara ger upphov till fler spekulationer. Det är nog många anställda som kliar sig i huvudet idag.
Efter att ha läst tidningstexten ett par gånger och försökt läsa mellan raderna är slutsatsen att Dahllöf gått in i väggen. Det håller inte att jobba 80 timmar i veckan i flera år. Den andra funderingen är att kulturkrocken Japan-Sverige blivit för stor men det som talar emot den teorin är att Dahllöf funnits länge i företaget och att det är tio år sedan Toyota köpte det. Eventuella kulturkrockar borde ha visat sig tidigare.
Håkan Dahllöf är säkert en kompetent industriman som hittar sysselsättning på annat håll. Inom några månader är han värvad till ett annat mindre företag.
Avgången sker i varje fall under ordnade former. Dahllöf lämnar företaget om tre veckor. När Alf Björklund fick sparken på Luxor 1980 fick han en eftermiddag på sig att rensa skrivbordet.
På 1980-talet var BT:s information ännu sämre. Ett besked om ett par hundra permitterade anställda hanterades på följande sätt. Vd:s uniformerade chaufför placerade vid 16-tiden ett kuvert innehållande ett magert pressmeddelande på Correns annonsavdelnings desk utan ett ord. Efter någon timme upptäckte en kontorist kuvertet och såg att redaktionen var adressaten. Helgreportern sattes i arbete och första åtgärden var att ringa vd Karl-Erik Andersson och fackföreningsföreträdarna. Men det var förgäves. Så dags på fredagseftermiddagen var ingen kvar.
När jag vid ett besök på BT senare frågade varför de gjorde på detta viset blev svaret en axelryckning och kommentaren: ”Karl-Erik ville ha det så”.
http://www.affarsliv.com/?articleid=5917402&date=&menuids=
Kommentarer
Skicka en kommentar