Fortsätt till huvudinnehåll

Tidningskrig i Tranås


Det är inte ofta två dagstidningar är osams offentligt. Men Tranås-Posten och Tranås Tidning går en match hos Reklamombudsmannen (RO). Hittills leder TP på poäng eller har t o m vunnit matchen.

Saken är den att Tranås Tidning har en sargreklam i Bredstorpshallen med texten ”3 av 4 läser Tranås Tidning”. TP anser att den är vilseledande och vänt sig till RO (många förkortningar här).

RO finner att påståendet är generellt och har en oklar innebörd som kan uppfattas på olika sätt såsom tre av fyra i länet eller tre av fyra i kommunen eller i det område som tidningen bevakar lokalt. TT måste kunna styrka sitt påstående, skriver RO i sitt utlåtande.

Det är i TP jag läst om denna publicistiska konflikt. TP har sökt TT:s vd Biljana Savic för en kommentar men utan att lyckas. Det är så det brukar vara när man söker direktörer, oavsett om de arbetar i det fria ordets tjänst eller inte.

RO har inget att säga om reklamens placering men jag utgår ifrån att den ligger på offsidegränsen. Vad JK, JO, KO och DO har att säga i frågan framgår inte.

TT är annars en favorit i norra Småland. Inte minst för dess fantasifulla rapporteringar om en snabb cyklist i somras. Han var så snabb på pedalerna att han blev bötfälld. Fast Tranåspolisen (höll på att skriva TP av bara farten) hade ingen aning om detta.

Bara för att få tillfälle att excellera i förkortningar lägger jag till att nyheten om den snabbe cyklisten fick riksspridning tack vare ett telegram i TT (Tidningarnas Telegrambyrå).

Nu lägger jag mig på sofflocket och läser resten av TP. Sen väntar AB som är en annan typ av tidning. I morse läste jag ÖC.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...