Fortsätt till huvudinnehåll

Drömmarnas palats i Mantorp

Ett drömpalats, 40 år gammalt.

1972
hamnade jag och hustrun i en jättelång bilkö på E 4. Vi var på väg från Linköping till Vadstena och skulle svänga in på väg 206 vid Mantorp. Ett par hundra meter från avfarten tog det tvärstopp och vi blev sittande i 45 minuter. Vi var övertygade om att en allvarlig trafikolycka inträffat men så var inte fallet. Det var Mobilias invigning som lockade man ur huse en gråkall söndagseftermiddag och proppade igen parkeringsplats och tillfartsvägar.

Kom att tänka på den episoden när jag läste om Mobilias tänkta utbyggnad. 20 000 kvm ska bli 60 000. Sedan början av 70-talet har varuhuset haft både med- och motgångar. De första 10-15 åren var goda men sedan började nerförsbacken. Antalet konkurser var nästan lika många som antalet besökare i specialbutikerna. Butiker försvann, andra tillkom och antalet ombyggnader var många. Det är i regel gott om plats på den jättelika parkeringsplatsen.

En förbättring skedde när City Gross öppnade för tiotalet år sedan men det är fortfarande ödsligt i våningen under livsmedelsjätten. City Gross har lovat vara kvar till 2025 och det är huvudskälet till att den norska fastighetsägaren vågar satsa på nytt.

Men jag tror att 60 000 kvm varuhus är en utopi. Jag vet inte hur många misslyckade satsningar jag skrivit om i Corren under årens lopp. Vid ett tillfälle handlade det om ett motellbygge, vid ett annat tillfälle om ett jättelikt hämtlager för elektronikvaror likt det som Net-On-Net driver på Torvinge. På andra sidan Västerlösavägen finns ett område där Skanska ville bygga affärshus för några år sedan men ingenting har hänt där heller.

Jag tror att konkurrensen från Tornby är övermäktig och att de norska ägarna har missbedömt svenskarnas konsumtionsbegär. Vi har inga oljefonder att ösa ur. Om utbyggnaden med 40 000 kvm mot alla odds blir av innebär det dödsstöten för den redan sargade centrumhandeln i Mjölby. Undrar just om kommunledningen har någon strategi för detta?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...