Fortsätt till huvudinnehåll

Catch me if you can!


Leif G W Persson är en personlig favorit. Svenska Brott är suveränt i sitt upplägg där Camilla Qvarfordt är assistent till landets ledande TV-kuf.

Därför hade jag stora förväntningar när Engelska Brott startade i onsdags med den mest klassiska av alla seriemördare, Jack the Ripper. Han tog livet av fem prostituerade kvinnor i Whitechapel augusti – november 1888. Leif G W haltar omkring i sina oborstade skor, lägger in en prilla och levererar sina teorier kring morden. Jag blir aldrig klok på om han improviserar framför kameran eller håller sig till manus.

Ett av offren var en svenska, Elisabeth Stride, född Gustafsdotter i Torslanda. Morden har givit upphov till åtskilliga böcker, filmer och teaterföreställningar. Fantasin kittlas ytterligare av att förövaren skrev brev till polisen och hånade den för oförmågan att lösa gåtan. Catch me if you can!

Av programmet får man intrycket av att polisen endast lyckats samla in en handfull fakta. Så var inte fallet. Jag har läst Donald Rumbelows Jack Uppskäraren, Fakta i målet och vet att det finns åtskilliga detaljer som inte redovisas i det halvtimmeslånga programmet. Bland annat misstänktes en halvgalen medlem av kungahuset. Programmet är för kort. 30 minuter räcker inte för att redovisa alla fakta.

Varför upphörde morden efter tre månader? Den troligaste förklaringen är att mördaren var psykiskt sjuk och tog livet av sig.

Hur som helst. Den här typen av program missar jag sällan. Mycket intressantare än konventionella underhållningsprogram vilka tråkar ut mig. Varför en fredlig person som jag har dessa böjelser kan jag inte förklara.

Jag gissar att the Yorkshire Ripper behandlas i ett kommande avsnitt. Till skillnad från Jack the Ripper hamnade Peter Sutcliffe i finkan för att låna ett av professorns vanligaste uttryck. Sutcliffe mördade 13 kvinnor, ett makabert och svårslaget rekord (?) även för att vara i England.

Kommentarer

  1. Stefan säger26 juli 2012 kl. 20:55

    Leif G W i all ära, men den är morden som fascinerar mig. Inga fiktiva i deckarmiljö utan riktiga.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd
Skicka en kommentar
Läs mer

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade
Skicka en kommentar
Läs mer

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom
Skicka en kommentar
Läs mer