Nylander spelade biståndsgolf

Micke Nylander, 40, ska spela tillsammans med sonen William, 16, i Södertälje. I gårdagens Sportnytt visade far och son upp sina tekniska färdigheter och prickade hinkar, stolpar och ribban. SSK är Micke Nylanders tjugonde hemvist i karriären. Nylander sr är rimligtvis i slutet av karriären men både junior och senior har stora förväntningar på Williams fortsatta utveckling. SSK är bara ett mellansteg i färden mot NHL och Nordamerika om vi ska tro herrarna. Han har redan spelat i 16-årslandslaget.

Funderar på om jag tidigare stött på far och son i samma lag. Drar mig till minnes Yngve ”Kanon” Ericsson och sonen Östen i Borghamns IF för drygt 30 år sedan. Yngve på mittfältet serverade alla bollar till målskytten Östen. Östen var en talang som gick vidare till MAIF och IFK Norrköping men lyckades inte etablera sig hos allsvenskarna. Istället blev bandy hans huvudsport och han tillhörde IFK Motala på det glada och framgångsrika 80-talet. Ni minns den säkra straffskytten med den vita tofsen guppande ovanpå den blå hjälmen. Träffprocenten var mycket hög sedan Östen tagit det obligatoriska varvet runt bollen.

Har faktiskt deltagit i samma golftävling som Micke Nylander när Tåkernfondens generalsekreterare Christer Elderud tog hit hockeylandslaget för två välgörenhetstävlingar på Vadstena och Vreta Kloster för 20 år sedan. Kompisen Sten-Åke Björnstedt och jag gick sista bollen i Vreta och framför oss gick Nylander, handbollsspelaren Pierre Thorsson och någon mer. Nylander måste ha varit nybörjare för han spelade biståndsgolf (från SIDA till SIDA) och vi fick vänta på varje utslag. På tolvan fick Thorsson nog efter ännu ett snett slag av Nylander och vinkade förbi. Hockeystjärnan blängde surt när vi passerade precis som om tränaren placerat honom på bänken.

Det var två festliga dagar och Mats Sundin var den stora stjärnan och han var duktig på golf också. Förutom golfen arrangerades fotbollsmatcher och jag minns en match på Idrottsparken i Mantorp mot MIF. Den blonde jätten spelade högerback med bakvänd keps och på hans kant var det ingen som vågade sig fram.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen