Fortsätt till huvudinnehåll

Vad händer med MHC?



Så var det dags igen. Mjölby HC har akuta ekonomiska problem och ansöker om kommunal borgen för ett banklån. Underskottet beräknas till cirka en halv miljon kr innan säsongen är slut. För tio år sedan var klubben nära en konkurs när fordringsägarna till slut accepterade ett tioprocentigt ackord.

Budgeten över publikintäkterna har spruckit totalt och det är kanske inte så konstigt. Ett lag som är strykpojke i div I E drar inga åskådarmassor till hallen, särskilt inte när TV-rutan är sprängfylld av elitidrott.

I värsta fall är pengarna slut i mitten av januari. Mitten av januari, det är ju om en vecka och kommunen behöver längre tid än så för att behandla den här typen av ansökningar. Klubbens ekonomi blir första nöten att knäcka för kommunstyrelsens nya ordförande, Cecilia Vilhelmsson. Hur beslutet än blir lär kritiken komma.

Mjölby HC har under en tid hävdat behovet av en ny isyta eller hall och en sådan finns med i kommunens ekonomiska långtidsplanering för 2015. Frågan är hur dagens akuta problem påverkar den diskussionen. Med ytterligare en hall ökar utgifterna.

Hur går det? Mitt försiktiga tips är att klubben får borgen levererad tillsammans med ett antal brasklappar och moralkakor medan kommunens övriga idrottsföreningar gnisslar tänder. Risken finns att beslutet bildar prejudikat och snart knackar någon av övriga föreningar på porten.

Kommunen resonerar som dåvarande kommunledningen gjorde förra gången. Vi kan inte ha en tom hockeyhall. Omsorgen om MHC:s breda ungdomsverksamhet väger tungt.

Vad kan man göra för att undvika en upprepning? Bilda två separata föreningar, en för elitverksamheten i A-laget och en för ungdomsverksamheten. Då sover nog några ungdomsledare lugnare om nätterna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...