Fortsätt till huvudinnehåll

Temperaturen sjunker och året är nytt



Temperaturen sjunker på utsidan medan jag lyssnar på Eagles i Grundigen. Introt på Hotel Californa har jag lyssnat på i 40 år och kan lyssna på lika länge till. Ganska mysigt i stugvärmen faktiskt.

Vad kan vi vänta av det östgötska idrottsåret 2013? Jag börjar på hemmaplan, cirka 300 meter från min bostad – på Vifolkavallen och dess ishall. Kommer MHC att överleva vintern? Ja, det tror jag, med kommunens hjälp. Men det blir till att börja om i div II med ett lag där stommen består av egna ”produkter” som det heter i sådana här sammanhang. Ekonomispöket ska aldrig underskattas när det gäller hockey.

LHC kan nog se fram emot ett skojigare 2013 än 2012, men längre än till semifinalplats räcker det inte. Gott så. Samarbetet med Roger Melin måste permanentas över lång tid. Kommer laget till slutspelet med en joker i form av vinhandlarn eller är han på väg ut från hockeyn? Inte många frågar efter honom längre.

På stålskodd fot till hemstaden. Hoppet är ute att IFK Motala ska klara elitseriekontraktet är ute men jag tror att laget har tillräckligt hög moral för att klara nytt kontrakt genom kvalet. Men sedan. Löser sig alla problem om kommunen bygger den utlovade hallen 2015? Jag är inte så säker på det. Jag är inte ens säker på att kommunen bygger hallen.

Om drygt ett par månader startar fotbollsallsvenskan och då ser det betydligt skojigare ut. Jag suger åt mig ryktena som säger att Magnus Ericsson är på väg hem från Belgien till – IFK Norrköping. Då blir det ännu roligare på Nya Parken. Vad kan inte Magnus göra på Smedberg-Dalenses inlägg? Och vilken nerv i derbyna med Magnus i fel blåvit tröja. O visst ja. Finns visst något som heter Silly Season.

ÅFF kommer säkert att bli ett mittenlag med hjälp av nygamle tränaren Peter Svärdh. Men forwardssidan ser tunn ut. Även ÅFF behöver en typ Magnus Ericsson i frontlinjen.

För övrigt är drömmarna blygsamma. Har undertecknad tillräckligt med matjord i byxfickorna för ytterligare ett HIO? Det är 16 år sedan det senaste på Miskarp. Annars kan jag alltid hoppas på många långa, ljusa, ljumma försommarkvällar där bollarna studsar rätt. Det känns som om det är det viktigaste som väntar för närvarande. Barnbarnet Alexander, 3, ska naturligtvis få sin första uppsättning klubbor.

Bläddrar i Expressen medan Eagles rullar vidare. TV-kommentatorn Niklas Holmgren är tillbaka i Viasat Sport efter att ha fått sparken i våras. För höga röster i korridorerna och för mycket smällande i dörrarna var enligt Expressens sagesman orsaken till att han fick foten i våras. Niklas engagemang som visar sig i TV-rutan var inte alltid en fördel i umgänget med cheferna. Sport. En annan mer krass förklaring är att Viasat inte klarar sig utan falsetten Holmgren när 48 NHL-omgångar ska spelas på 99 dagar.

En sak står utom allt tvivel. Experterna sitter på läktaren eller i TV-fåtöljen och har svaren på alla svåra frågor. Även i år.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom