Fortsätt till huvudinnehåll

Den tredje rundan





Idag är det Valborgsmässoafton och jag har redan hunnit med tre rundor. Men gårdagens runda kändes som en premiär. Fullt med bekanta ansikten på övningsgreen och uteserveringen och i en överbelamrad shop myste Fredrik C. Alla var där. Bara drottning Elisabeth (Andersson) och hennes kammarherre Stefan (Gustafsson) saknades för de spelar på en ännu finare bana i Algarve.

Jag kände mig nästan som Arnold Palmer (nåja) när jag nådigt vinkade åt allmogen på min väg mot första tee. Hur tråkigt skulle inte Mjölby vara utan Miskarp?

Alla golfspelare jag känner har dåligt minne och diskussionerna denna vår har handlat om vi någonsin haft en så gynnsam och tidig start på säsongen. Det har vi men be mig inte peka ut något årtal. Finns någon läsare som för dagbok över vädret?

Rundan var väl sisådär och min spelpartner Göran Palmqvist vann i vanlig ordning. Att den karln aldrig lär sig att man ska låta de äldre vinna någon gång. Det var ju jag som en gång i tiden tjatade ut honom på banan. Men en och annan hyfsad putt rullade jag i.

För övrigt kan noteras att 15 tee fått ny väg till vänster om herrtee. Liksom att 16:e tee fått en ny, prydlig betongtrappa. Små  steg framåt till en ännu bättre bana. Samt ett nytt system för uthyrning av golfbilar.

Som den undersökande reporter jag är hann jag med en snabbenkät vid fikabordet efter nian. Den nye krögaren Mathias får mer än godkänt vad beträffar smaken på maten, portionernas storlek (ingen oviktig detalj) och kostnaden.

Greenerna har kommit längre än fairway. Jag skulle önska lite regn för ännu bättre gräsväxt men dubbelhelgen får gärna passera innan det sätter igång.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...