O så var det där med lärare

Det som återstår av Praktiska idag.

Lärarkåren på Praktiska Real i Motala 1962-66 var en samling udda figurer som under rektor Arnborgers ledning försökte bibringa oss hyfs och vett och en samling baskunskaper för den fortsatta vägen framåt i livet.

En av de märkligaste var en timanställd präst, komminister S. Han var f d missionär i Etiopien och underhöll oss med rafflande historier. De gick som regel ut på att han ensam på en åsna i öknen konfronterats med ett gäng rövare och banditer men klarat sig ur helskinnad med hjälp av Guds försyn och en snabblöpande tunga. Det var märkvärdigt vad många äventyr komminister S hann med under sina år i Afrika. Den kraftiga hältan förklarade han med att han blivit biten av ett lejon.
En nästan lika bra historia som när Alexander Bard 30 år senare påstod att hans föräldrar var missionärer som blivit uppätna av lejon i Afrika.

Om den gode komministern var fantasifull om sina år i Afrika var han desto mer rigid och fantasilös i klassrummet. Trots att han hade oss i tre år lyckades han aldrig lära sig namnen på de 35 eleverna. När han genomförde läxförhör startade han alltid på Andersson och slutade på Österdahl. Det var därför ganska lätt att förutse vilken fråga man skulle få. Efter ett tag började vi svara i varandras ställe. Skill svarade för Jonasson som i sin tur svarade för Gustafsson. Skeppstedt svarade för Isaksson och Köhl svarade för Gager. Flodin svarade för Kolmgren som alltid fick heta Holmgren. Sådär höll vi på tills vi tröttnade någon gång i tredje terminen. Vi slapp honom i fyran för då hade han fått en tjänst uppåt Örebro till. Förmodligen var östgötaslätten för tråkig och idyllisk. De stora rovdjuren hade inte ens hunnit flytta in till Kolmården och rövarna (raggarna) kring Stora torget alltför folkhemsaktiga.

Den lille gubben var pretentiös och högfärdig också. Skulle han handla en kostym på Holmgrens Herr dög det inte med att någon vanlig försäljare hjälpte honom utan det skulle vara direktör Holmgren själv. Motala var en klassmedveten liten stad 1962. På somrarna spatserade han Kungsgatan fram med en käpp i näven och halmhatt på skulten.

Det gick så långt att någon av de mer sansade lärarna antydde att vi inte skulle ta prästens utläggningar alltför bokstavligt. Precis som vi inte hade genomskådat honom för länge sedan.