Fortsätt till huvudinnehåll

Direktörn upptäcker en värld utanför Linköping




Hemma i HSB heter HSB:s medlemstidning och den får jag i brevlådan några gånger om året. En tidning med mycket annonser, många tips om heminredning, trädgårdsskötsel och lite fastighetsjuridisk rådgivning. Ingen tidning för nyhetsavslöjanden utan en vanlig organisationstidning, lite småpräktig och storebrorsaktig sådär i en snyggt layoutad förpackning.

Större delen av innehållet är gemensamt för hela landet men tio sidor i mitten är vikta för regional information, i vårt fall HSB Östergötland. Detta utrymme har till 90 procent använts för att informera om alla nya projekt som lanseras i Linköping. I de senaste numren har Folkets Park i Linköping dominerat.

Men i nr 2 2014 är det som om vd Peter Lindgren upptäckt att det finns ett Östergötland utanför residensstaden. Under rubriken ”Vadstena, Mjölby och Motala är intressanta orter, där det händer en del spännande”, har han tagit till pennan. Men han hymlar inte med att Linköping är organisationens viktigaste marknad.

Lindgren skriver som en politiker, lite vagt positiv utan att vara alltför konkret. ”Just nu är Vadstena och Mjölby aktuella och vi projekterar i båda städerna. Sedan vet vi att det tar tid att bygga”.

Direktörn nämner inte vilka projekt det handlar om men i Mjölbys fall måste det handla om Svartå Strand där HSB vill bygga två åttavåningars punkthus i kv Rosenkammaren tillsammans med det kommunala bostadsbolaget. Bygget har i sig inte vållat några protester men många har protesterat mot att en hundra år gammal industribyggnad i så fall riskerar rivning. På den tomten har man tänkt sig en parkeringsplats för hyresgästerna.

Återstår att se om HSB kan realisera sina planer. Jag vill i dessa sammanhang bara påminna om att HSB inte byggt något i Mjölby sedan början av 1990-talet. Trendbrott på gång?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...