Fortsätt till huvudinnehåll

Direktörn upptäcker en värld utanför Linköping




Hemma i HSB heter HSB:s medlemstidning och den får jag i brevlådan några gånger om året. En tidning med mycket annonser, många tips om heminredning, trädgårdsskötsel och lite fastighetsjuridisk rådgivning. Ingen tidning för nyhetsavslöjanden utan en vanlig organisationstidning, lite småpräktig och storebrorsaktig sådär i en snyggt layoutad förpackning.

Större delen av innehållet är gemensamt för hela landet men tio sidor i mitten är vikta för regional information, i vårt fall HSB Östergötland. Detta utrymme har till 90 procent använts för att informera om alla nya projekt som lanseras i Linköping. I de senaste numren har Folkets Park i Linköping dominerat.

Men i nr 2 2014 är det som om vd Peter Lindgren upptäckt att det finns ett Östergötland utanför residensstaden. Under rubriken ”Vadstena, Mjölby och Motala är intressanta orter, där det händer en del spännande”, har han tagit till pennan. Men han hymlar inte med att Linköping är organisationens viktigaste marknad.

Lindgren skriver som en politiker, lite vagt positiv utan att vara alltför konkret. ”Just nu är Vadstena och Mjölby aktuella och vi projekterar i båda städerna. Sedan vet vi att det tar tid att bygga”.

Direktörn nämner inte vilka projekt det handlar om men i Mjölbys fall måste det handla om Svartå Strand där HSB vill bygga två åttavåningars punkthus i kv Rosenkammaren tillsammans med det kommunala bostadsbolaget. Bygget har i sig inte vållat några protester men många har protesterat mot att en hundra år gammal industribyggnad i så fall riskerar rivning. På den tomten har man tänkt sig en parkeringsplats för hyresgästerna.

Återstår att se om HSB kan realisera sina planer. Jag vill i dessa sammanhang bara påminna om att HSB inte byggt något i Mjölby sedan början av 1990-talet. Trendbrott på gång?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.