Fortsätt till huvudinnehåll

Travet nästa krisbransch?



Först var det kobönderna som var hårt pressade. Sen var det grisbönderna som har svårt att konkurrera med utländskt producerat kött. Till raden av krisbranscher sällar sig också travsporten som söker politikernas hjälp och uppmärksamhet.

Åtminstone om man får tro Hans Ljungkvist, ordförande i Svensk travsport och Jim Kellander, ordförande i Östergötlands Travsällskap som skrivit en debattartikel i ämnet. Den senare är en kommunalpolitisk veteran (fp) i Mjölby och kommunfullmäktiges ordförande 2007-2010.

Travsportens enda egentliga inkomstkälla är spelet och ATG har tappat marknadsandelar gentemot utländska spelbolag. Bolaget har förlorat en miljard i omsättning under 2011-2013. Ljungkvist och Kellander vill att politikerna ändrar regelverket så att statliga ATG kan konkurrera med spelbolagen på lika villkor. Ojämlikheten består i att de utländska spelbolagen kan erbjuda bättre odds, de behöver inte bidra med pengar till sporten och har alla möjligheter att marknadsföra sig i traditionella svenska medier.
 
Mantorpstravet har fått sina bidrag från Svensk Travsport sänkta med fem miljoner kronor vilket är en stor summa. Jag går in på nätet för att leta ytterligare uppgifter om banans ekonomiska status men travsällskapet är en ideell förening som inte är skyldig att redovisa sin ekonomiska redovisning offentligt.

Jag fortsätter med att läsa banans hemsida. Banan har 21 proffstränare samt ett okänt antal människor som mer eller mindre yrkesmässigt föder upp, tränar och tävlar med hästar och som betraktar Mantorp som sin hemmabana. Det finns knappast en gård i Mjölby kommun som inte har någon anknytning till travet. Jag kan läsa att stallområdet är under ständig förändring såväl när det gäller träningsmöjlighet som byggnationer. Faktum är att Mantorp är en av banorna med störst nyproduktion av stallar under 2000-talet. Jaha, då är väl läget inte så katastrofalt som artikelförfattarna vill göra gällande?

Ljungkvist och Kellander har två tydliga måltavlor i sin artikel: Linköpings kommunalråd Paul Lindvall (M) och Mjölbys kommunalråd Cecilia Vilhelmsson (S). De vill att Lindvall och Vilhelmsson skriker högt för att påverka uppåt i den politiska hierarkin. Lindvall är vid sidan av Stjerna i Norrköping det högst profilerade kommunalrådet i Östergötland medan Cecilia Vilhelmsson den minst kända. Hon bör ha fullt upp med kommunens svajiga ekonomi, omställning av äldreomsorgen, mögliga förskolor och tjänstemän som tar sig friheter.

Återstår att se om de svarar på travfolkets artikel. Det är ju ändå valår.   


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.