Fortsätt till huvudinnehåll

Elitlirare med namnproblem





Den moderna varianten av företagslogga.
I Mjölby kan man glädja sig åt att kommunens största privata arbetsgivare, Toyota Material Handling Europa (TMHE), hamnade på åttonde plats bland Sveriges mest attraktiva arbetsgivare. Undersökningen riktade sig mot anställda, arbetssökande och studenter. Resultatet är det bästa bland östgötska företag.

Exakt vad symbolvärdet är i en sådan här undersökning är svårt att avgöra men tillverkning av elektriska lagertruckar i Mjölby med en japansk ägare är uppenbarligen en effektiv kombination. TMHE lirar i samma elitdivision som IKEA och Sveriges Radio.

Jag har professionellt bevakat gamla BT i två perioder, 1982-1990 och 1998-2009 och är inte förvånad över resultatet. Företaget har alltid handlat skärpt och professionellt särskilt sedan Toyota köpte företaget av KF 2002. Sedan dess har ägarna investerat över en halv miljard i nya maskiner, nya lokaler och nya produktionsmetoder. Den som gjort studiebesök frapperas över det höga arbetstempot.

Jag minns den eftermiddag år 2000 när nyheten om den nya ägaren offentliggjordes och jag slogs över hur stark tron på framtiden var bland alla anställda vi intervjuade på verkstads- och kontorsgolven. Ingen sade sig vara oroad över att ledningen skulle flytta tillverkning utomlands vilket vanligt i svenska industrin för tio år sedan. Om det fanns sådana farhågor lyckades man dölja det väl vid vårt besök.

Den här gamla BT-loggan flyttar inte på sig i första taget. Har suttit här sedan jag flyttade till stan 1982.
Det är klart att i ett så stort företag händer saker och ting som inte kommer till massmediernas kännedom, men det enda jag minns är en vild strejk på 80-talet initierad av syndikalister och ett slagsmål under en kvällsrast i slutet av 90-talet där verktygen var knivar och gafflar. Båda avskedades men facket tog strid för den anställde som man menade var minst aggressiv men förlorade tvisten i AD. Arbetsgivaren gjorde ingen polisanmälan men den detaljen skötte polisen själva sedan man läst Corren. Arbetsgivarens något grumliga motivering var att man inte ville förstöra slagskämparnas möjlighet till anställningar hos en annan arbetsgivare. Stora företag skapar egna regler utan att bekymra sig över att de står i strid med samhällets rättsregler.

En inte alltför lyckad rekrytering av en vd på 90-talet skymtar förbi. Han gjorde misstaget att flytta huvudkontoret till Mjärdevi men de vita skjortorna och mörka kostymerna var snart tillbaka på Lundby. Vd hade en förkärlek för att kommunicera med hjälp av video och fick därför smeknamnet Video-Bengt.

Det gamla KF-namnet BT hamnar mer och mer i bakgrunden. Officiellt heter anläggningen TMHE i Mjölby AB, men den som går runt i kvarteret ser att BT-loggan finns kvar på flera skyltar hos de olika dotterbolagen och somliga avdelningar har dubbelnamn.  Men bland Mjölbyborna kommer det att heta BT i många år framöver.

En dominerande arbetsgivare i en liten kommun innebär både för- och nackdelar men hos Mjölby och dess grannkommuner väger plussidan tyngst. TMHE har underleverantörer i Mjölby, Motala och Ödeshög.

Idag läser jag i tidningen att Saab pekas ut som ny namnsponsor till Cloetta Center men vore inte Toyota en lämpligare kandidat? Visserligen heter Mjölby Ishall Toyota Material Handling Europe-hallen sedan något år, men också ett stort moderskepp behöver en jolle bakom aktern.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.