Fortsätt till huvudinnehåll

"Bemab-huset är ett jävla skit..."




Bemab-huset är ett jävla skit, men nu har vi baxat det ända hit”.

Nej, bilden ljuger en aning. Detta var ingen lapp som hittades i Stadshuset efter tisdagskvällens batalj om detaljplanen för Svartå strand utan ett försök av mig att åstadkomma en parafras på Kjell Olof Feldts berömda lapp under en debatt om löntagarfonder i riksdagen.

Den med spänning emotsedda kf- debatten slutade med en antiklimax då fullmäktige beslutade om en återremiss. Det räcker med att en tredjedel av ledamöterna röstar för återremiss och 17 av 44 ledamöter röstade så. Mötet var känsloladdat och högljutt och när kalkyler över husets renovering presenterades lade sig också åskådarna i diskussionen vilket är ovanligt i sådana här sammanhang.

Diskussionen påminner om 80-talets kamp för att rädda Edlunds kvarn (Nyfiket) från rivning Den gången vann rivningsmotståndarna.

Fullmäktiges ordförande Jörgen Oskarsson (s) må ha uppträtt arrogant mot ledamöter och åskådare men han har rätt i sin analys att återremissen i praktiken inte betyder någonting. Vid nästa möte tar fullmäktige detaljplanen. Oskarsson bedömer att det finns en två tredjedelars majoritet för att detaljplanen antas och med den rivningen av det omstridda huset. Jag kan beklaga att man inte kunnat enas om ett kompromissförslag som innebär bevarande av huset och att punkthusen byggs, men att det viktigaste är att byggena kommer igång. Svartå strand har faktiskt diskuterats i sju år.

En annan sak. Har den lokala valrörelsen verkligen startat? Två veckor återstår till valet och förutom Moderaterna har vi inte haft ett enda partibesök. Vem blir nr 2? Jag hade väntat mig att Socialdemokraterna skulle mobilisera för ett besök hos ivrigt väntande invånare på Oljekrukan. Men orken saknas kanske?

Det tar på energin att baxa gamla hus hit och dit.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.