Fortsätt till huvudinnehåll

"Bemab-huset är ett jävla skit..."




Bemab-huset är ett jävla skit, men nu har vi baxat det ända hit”.

Nej, bilden ljuger en aning. Detta var ingen lapp som hittades i Stadshuset efter tisdagskvällens batalj om detaljplanen för Svartå strand utan ett försök av mig att åstadkomma en parafras på Kjell Olof Feldts berömda lapp under en debatt om löntagarfonder i riksdagen.

Den med spänning emotsedda kf- debatten slutade med en antiklimax då fullmäktige beslutade om en återremiss. Det räcker med att en tredjedel av ledamöterna röstar för återremiss och 17 av 44 ledamöter röstade så. Mötet var känsloladdat och högljutt och när kalkyler över husets renovering presenterades lade sig också åskådarna i diskussionen vilket är ovanligt i sådana här sammanhang.

Diskussionen påminner om 80-talets kamp för att rädda Edlunds kvarn (Nyfiket) från rivning Den gången vann rivningsmotståndarna.

Fullmäktiges ordförande Jörgen Oskarsson (s) må ha uppträtt arrogant mot ledamöter och åskådare men han har rätt i sin analys att återremissen i praktiken inte betyder någonting. Vid nästa möte tar fullmäktige detaljplanen. Oskarsson bedömer att det finns en två tredjedelars majoritet för att detaljplanen antas och med den rivningen av det omstridda huset. Jag kan beklaga att man inte kunnat enas om ett kompromissförslag som innebär bevarande av huset och att punkthusen byggs, men att det viktigaste är att byggena kommer igång. Svartå strand har faktiskt diskuterats i sju år.

En annan sak. Har den lokala valrörelsen verkligen startat? Två veckor återstår till valet och förutom Moderaterna har vi inte haft ett enda partibesök. Vem blir nr 2? Jag hade väntat mig att Socialdemokraterna skulle mobilisera för ett besök hos ivrigt väntande invånare på Oljekrukan. Men orken saknas kanske?

Det tar på energin att baxa gamla hus hit och dit.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...