Fortsätt till huvudinnehåll

En predator i kassakön



Fredag eftermiddag i livsmedelsaffären. Kassakön rör sig långsamt och håglöst föser jag varukorgen framför mig. Den är fylld av de vanliga godsakerna: ett par sorters chips, jordnötter, ostbågar jordnötsringar, baconsvålar och ett halvt kg smågodis.

MEN, VAD ÄR DET DU HAR I KORGEN, KARL!?

Rösten kommer snett bakom mig och jag blir fullständigt överrumplad. Det dröjer någon sekund innan jag känner igen innehavaren. En ytligt bekant kvinna i 40-årsåldern. Solariebrun, vita tänder, blont hår, högst 50 kg tung och en häck som hon knäcker nötter med. En frustande, energisk salladsterrorissa fylld med vitaminer, muskler och självförtroende. Samt åsikter och röstresurser.

Blickarna bränner i min nacke och jag känner svetten sippra nerför ryggraden medan jag försöker samla ihop mig till ett lagom avväpnande svar. Föraktfulla blickar från kvinnorna och medlidsamma diton från karlarna.

- Ja, du vet fredagsgodis till ungarna och lite smågodis till mig och frugan, hackar jag fram till slut.

FÖRSÖK INTE. JAG VET ATT DINA BARN ÄR VUXNA! ÄR DU KLAR ÖVER ATT DU GÅR EN FÖR TIDIG DÖD TILL MÖTES OM DU ENVISAS MED ATT PROPPA I DIG SÅNT SKIT? OCH NÄR SKA DU BÖRJA PÅ GYM?

Nu är paniken nära. Kastar en snabb blick i hennes varuvagn i hopp om att hitta ammunition till en lagom vass replik. Inte en chans. Vagnen är fullproppad med blomkål, sallad, bönor, oliver, linser och groddar. Och någon liten fransk getost. Inte en endaste liten chokladbit att slå ner på.

Äntligen är det min tur vid kassan. Räddad av gonggongen. Jag rafsar ihop mina varor utan att kasta en blick över axeln. Vågar inte vänta på växeln. Spurtar ut till bilen och drar hem medan jag kastar ängsliga blickar i backspegeln. Med den kroppen kan hon cykla ikapp mig innan Kungsporten.

När jag packat upp mina livsnödvändiga varor inser jag att jag glömt att besöka bolaget.
På natten drömmer jag om social marginalisering, stigmatisering och en timme i stupstocken på kyrkbacken. De fåtaliga högmässobesökarna kastar morötter och broccoli på mig.

Alla möten i affären är inte lika dramatiska. Tänker på den gamla arbetskamrat jag mötte som förnöjt stod och fingrade på ett paket rostbiff och potatissallad. I korgen låg några skimrande vackra, blå ölburkar och några kryddiga korvar. En sympatisk, lagom rund man i sin bästa ålder.

- Du förstår, anförtrodde han mig, jag är gräsänkling och har levt på pizza och kebab i flera dagar och nu är det dags för lite ordentlig mat.

Av någon anledning hängde ett småleende i mungipan. Jag har sällan sett honom så avspänd och harmonisk.

- Javisst, sa jag men ta sats när du passerar kassan. Man vet aldrig vilka rovdjur som lurar i vassen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.